Håll i gubbkepsen. Jag ska bli pappa. Jaja, rent krasst så är det ju en galet vanligt pryl att bli (fullt naturligt faktiskt) och det finns ju ett gäng sådana i vårt avlånga land redan. Men, det skiter jag i. För mig är det special extra allt inklusive plusmeny. Lille hen, som i detta nu ligger i en alldeles fantastisk ugn, har börjat kickboxa och vi har redan fått bounda med några high fives. Eller high feets. Högst oklart faktiskt. Men ändå ett tjabbatjena liksom och det är ju fanjävlatastiskt.
Den andra januari har något beräkningssystem planerat in detta lilla liv på planeten Tellus. En smått galen planet faktiskt men jag är helt övertygad om att superhen kommer bemästra den galant. Vad det lilla livet tycker om datumet får vi väl se. Någonstans hoppas jag att le kiddo skiter i det och gör precis som hen vill. Som sig bör.
Detta spektakel kommer naturligtvis förändra mitt liv rejält, och det ser jag verkligen fram emot. Så in i vassen. Jag gillar ju barn och det har jag alltid gjort. Att ta sig högkvalitiv tid och lyxhänga, kreativitetsbabbla och proffsleka är ju sjukt kul och givande. Det spöar ju vilken trivsam fest som helst och kommer nu bli min nya livsuppgift. Inte illa. Alls.
Slut på meddelandet. Fortsättning följer.
