En jobbig jävel

Måste få skriva av mig lite. Gnäll är inget jag är speciellt förtjust i och jag hatar när jag själv känner mig så där jobbig och gnällig. Oftast är jag för lat för sådant och rycker hellre på axlarna och tänker "ja ja, skit samma". Denna gång var annorlunda. Jag bestämde mig för att kämpa lite för min sak. Min "sak" gällde en dyr bärbar Apple-dator som i det stora hela gav mig en massa besvär. Mig och mitt företag.

Efter att ha längtat och känt ett större behov av en liten, snabb och snygg bärbar dator tillät äntligen min ekonomi ett köp. Äntligen skulle jag få använda en Mac igen. En vit och fin Mac Book.

23 SEPTEMBER
Min MacBook anländer och allt är piggt, glatt och härligt. Här ska det jobbas friskt på både kontor och caféer.

23 OKTOBER
Efter ungefär en månad börjar jag märka att skärmen flimrar något och det blir bara värre och värre. Så otroligt irriterande när saker och ting inte fungerar som de ska. Allra helst när det gäller de dyrare varianterna.

5 DECEMBER
Till sist fick jag både nog och möjlighet att lämna in den på service hos InLife på Sveavägen i förhoppning att få den lagom till jul för att kunna arbeta och ta igen den strultid som tillkom.

21 DECEMBER
Som en liten julklapp var min dator åter i min famn och alla var förlåtna. Detta varande dock enbart i några timmar. När jag kom hem upptäckte jag att "locket" var full med repor som jag varit så omsorgsfull emot. Så som man brukar vara med nya, dyra och fina prylar. Vid juletid två dagar senare befann jag mig i min brors trådlösa nätverk som min dator inte kunde hitta. Det fungerande bara i någon minut innan den tappade kontakten helt och hållet. "Gaaah, va fan nu då!"

7 JANUARI
Mindre glad for jag tillbaka till InLife och beskrev min irritation och mitt problem. De verkade smått besvärade och ganska så nonchalanta vilket gjorde mig lite uppgiven till en början. Jag krävde att den skulle prioriteras eftersom det var deras egna fel angående repor och fel med den trådlösa funktionen. "Givetvis" fick jag som svar, men kände mig ändå inte lugn och fin. Dessutom erbjöd jag mig att behålla datorn i fall allt skulle ta väldigt lång tid att få de delar som skulle bytas ut men det skulle visst inte behövas.

16 JANUARI
Vid denna tidpunkt hade jag inte hört ett ljud från dem så jag ringde InLife. De meddelande mig att de väntade på det nya "locket" men kunde inte säga när det skulle komma in. Pigg prioritering och kundservice. Mitt tålamod började ta slut. "Stå på dig nu, ryck inte bara på axlarna" sa jag till mig själv.

Arg ringde jag i stället Apples Support och beklagade mig så sakligt jag kunde. Att gapa och skrika är inte riktigt min grej så jag höll mig lugn men visade mitt missnöje. Då jag använder datorn (eller rättare sagt skulle ha gjort) i mitt arbete har jag även där fått stå ut med massa strul. Rent krasst ägde jag då en dator som befinner sig på service och som bara sjunker i värde. Min "drömdator" har numera blivit något trist och jobbigt.

Apple såg inte att InLife hade gjort någon ny beställning och kunde inte hjälpa mig förrän jag själv kollat upp detta. Ringer återigen till InLife och får höra att de gjort en beställning på min första serviceorder. Åter till Apple där jag helt ärligt frågar om vad de drar gränser för reklamation eftersom jag inte var särskilt nöjd med hur jag blivit behandlad eller över mitt köp. Han sa att det krävdes tre serviceinlämningar alternativt ha produkten på service i mer än 30 dagar. Eftersom jag var övertygad om att min serviceorder skulle prioriteras på grund av att InLife själv ställt till det började mitt tålamod ta slut och jag ringde ganska ofta och var en "jobbig jävel".

29 JANUARI
Fortfarande ingen dator och nu hade det gått på tok för lång tid. På morgonen knallade jag in hos InLife och det hade, fortfarande, ingen aning angående status eller när allt material skulle komma in.

Då for jag uppgiven till kontoret och ringde Apple. Blev vidarekopplad till en dansk som jag knappt förstod men han skulle personligen ringa InLife och kolla läget.
Jag sa återigen precis vad jag kände inför att det här och att jag inte var speciellt nöjd över mitt köp eller all den tid jag förlorat som företagare och gentemot mina kunder. En ny fungerande dator vore på sin plats eller se till att få min dator klar och ge mig någon typ av kompensation. Det såg jag som en självklarthet och inget jag skulle behöva tala om eller kämpa för.

3 TIMMAR SENARE
InLife ringde glatt och sa att datorn var klar. Tydligen hade jag fått någon annan stackares del som fanns i Stockholm eftersom de "slarvat" och inte prioriterat min dator trots att det var deras eget fel. Att jag fått vänta ytterligare tre veckor innan jag fick min dator. Innan jag hämtade datorm pratade med Apple angående kompensation då jag tydligt kan redovisa mina timmar i strultid som mitt företag fått lida av tack vare InLifes krångel. De bad mig först kolla så datorn var okej inna jag hörde av mig igen. Bra plan, skal bli!

1 FEBRUARI
Datorn fungerar alldeles utmärkt vilket jag ringde och meddelande Apple. Jag sa att jag gärna ville diskutera kompensation och få ett lyckligt slut på den här historian. De kopplade mig vidare till en väldigt tillmötesgående personen som ville göra mig glad och nöjd igen. Efter funderingar och snack om produkter fick jag min kompensation, nämligen en AppleTV och en AirPort Extreme.



Så summan av kardemumman: det lönar sig att vara en jobbig jävel ibland och stå för sin rätt även fast jag hatar att vara sådan. Slutet gott allting gott, så länge min dator fortsätter att fungera som den ska.

Två år!

Igår var det exakt två år sedan som jag och E träffades för första gången. Två år sedan vi hade vår första dejt. En helt underbar dejt. Det firade vi med ett restaurangbesök på ”Capri” tillsammans med underbar mat, en god flaska rött som rundades av med en gudomligt god latte.

Det var den 24 januari 2005 som jag stod utanför biografen "Park" vid Humlegården. Sansad, lugn och inte alls speciellt nervös befann jag mig på plats cirka 30 minuter innan utsatt tid. Jag kunde i god ro ladda och köpa mig en latte. Efter koffeinintag var det dags för uppdrag ”Känns igen och upptäcka E”. Så kom hon, leendes och söt som få. Det här skulle allt bli en trevlig afton, det visste jag bara.

Eftersom vi inte är speciellt kända för att vara tystlåtna så flöt snacket på galant innan ljuset dämpades och filmen drog igång. Då den fantistiska filmen "En Långvarig Förlovning" var slut ville jag väldigt gärna fortsätta då kvällen var lika ung som trevlig. Trots ett datum före löning och start på en ny vecka bestämde vi oss raskt att fara till Söder för att inmundiga en pilsner eller sju. Vi startade vår måndagsfylla på "August bar & bistro". Ett par kalla och en sjujäkla massa prat, prat om allt, satt jag där och trivdes med ett fånigt leende på läpparna. I min tanke skulle kvällen aldrig ta slut.

Snart blev det dags för miljöombyte och lata som vi var kilade vi snyggt över korsningen mot "Soldaten Svejk". Stället som alltid är fullt hade ett litet trevligt bord för två. Vi slog oss ner. Ölen gled ner i strupen galant och våra samtalsämnen gled in på en djupare nivå. Som sig bör. Efter en tid började vi både tjuvlyssna på de två grabbarna vid bordet bredvid. Vi förstod efter ett tag att även de var på dejt. Den ena verkade vara en rutinerad bög medan den andra knappt hade klivit ur garderoben och var mest orolig för vad hans mamma skulle säga. Detta verkade roa den rutinerade av dem och såg sig både kunna förföra och lära upp. Vad som hände sedan får vi aldrig veta.

Dags för stängning och vi trotsade måndagens vuxna regler för hemgång och hamnade på "Kellys". Mera öl, mera prat, mera närhet för att göra sig hörd genom Kellys höra volym av prat och musik. Snudda ben, lägga hand på arm och samtidigt försöka tala rent utan sludder. Jag hoppades på att framstå som en trevlig prick. En prick värd att se igen.

Stängning. Igen. T-banan hade lyckligtvis slutat gå och min berusning gav mig mod att få fram ord som: "Då sover du hos mig, kom nu!" Jag började lunka hemåt och hörde till min förtjusning ett par tappra steg bakom mig. Jag var glad i hågen. Vilken kväll.

Tack min älskling. Tack för att fortfarande är min. Jag är lycklig. Lycklig som få.

Själsfrid

I helgen som var flydde jag och E, återigen, ut till havet för att vila upp oss en smula. Ofta glömmer jag att alla inte har ett lugn att fly till och att jag ska vara förbannat glad att jag har det. Visserligen är det inte alla som uppskattar havet eller landet men för mig är det otroligt viktigt. Allra helst havet. Det ger mig ett lugn, en nytändning och inspiration. Storstadens Stockholm är full av liv och utbud som jag stortrivs med men kanske tack vare min lugna tillflyktsort vid havet? Jag tror fanimej det. I början av maj får vi njuta av båda världar, dock i en lägenhet.

Snart nytt kontor!

Jag är ett as. Inget skrivande hinns med men jag vill. Vill vill vill. Skriva är kul men vill för den sakens skull inte säga att jag är särskilt duktig. Det skiter jag i.Kan jag inte få lite mer tid? Det krävs lite ro för skrift. En ro som nyttjas till andra lugnare aktiviteter för att varva ner från jobb och annat. Förutom att jag och E fortfarande är lyckliga över vår nya lägenhet som blir våran i början av maj så har annat kul hänt. Snart nalkas kontorsbyte. Tillsammans med bror och hans kollega flyttar jag till en liten lokal på Odenplan. Odenplan som gillas och det kommer säkerligen drickas några öl på Tranan framöver. Piggt! Bror med kollega har sagt upp sig för att köra helhjärtat med deras egna företag och planen är att även jag ska bli en del av familjen. Men de ska få komma igång och kolla läget först. Nästa torsdag blir det inflyttning och igår härjade vi runt på IKEA. Det kommer att bli så bra. Bra så in i vassen.

För ett tag sedan fick jag ett intressant och givande uppdrag. En rikstäckande annonskampanj och idéskissen blir tema sushi eller något åt det japanska stuket. Företaget är relativt stort och konkurrerar med bland annat Volvo inom båtmotorbranschen. Har anlitat underbara E för hjälp med texterna och det är kul att sitta och spåna på idéer. Hon är duktig hon.

"Little J" växer och frodas och han börjar bli en pigg tjockis. Så söt, så söt. Jag funderar på att göra en "Farbror Kentson"-blogg. Kan vara kul att dokumentera, allra helst då han börjar bli större och kan åka Gocart, spela TV-spel eller flörta med tjejerna på dagis. Jag har många tips och råd att ge.