Tomten kom!

Efter några timmar var TNT:s telefoner igång igen. Lite surt ringde jag dem och sa vilken information jag fått tidigare. Enligt personen jag pratade med skulle inget paket skickas igår. Förklarade då (surt) att jag varit hemma enbart i väntan på leverans: "Ojdå, ok...ett ögonblick!" En minut senare: "Det har skett ett missförstånd här...skickar en bil till dig nu".
Två timme senare var tomten utanför min dörr. Dock med moppemuscha men jag är stolt, glad och lycklig ändå. E fick dock inte den uppmärksamheten hon är van vid men jag är snart normal igen. Lovar.

När kommer tomten?

Alla minns ju säkerligen hur man som barn mådde innan jultomtem kom på besök. Samma dag, om man hade tur, fick man en bra klapp i strumpan som man kunde roa sig med för att stilla sina nerver. Jag minns att man skuttade omkring och trodde att allt skulle gå fortare om man frågade mamma stup i kvarten var den här läskiga men så snälla farbror höll hus.

Nu som vuxen och just i denna stund har jag ungefär samma känsla. Fånigt men så otroligt sant. Jag väntar på min fina bärbara dator. En efterlängtad och en behövlig liten egopresent.

Efter att ha blängt på Apples hemsida och uppdaterat leveransstatusen i ett antal dagar fick jag till slut höra att den skulle komma i min famn i fredags. Det blev en jobba-hemma-dag. Fick inte så mycket gjort och hade behövt en mamma som man kunde fråga va fan den där tomten höll hus. Klockan slog 16 och ett jag fick ett e-post: "Din beställning är klar att skickas iväg men vår transportfirma TNT kunde inte nå dig." Jaha?

I Apples beställningsforumelär fanns det ingen plats för att skriva sin portkod och i Apples avtal med TNT finns det inget som säger att de ska ringa mig i fall de inte kommer in. Förbannat orutinerat. Så, människor med bara portnyckel ska lägga sig utanför sin port i sovsäck med en skylt där det står: "Jag har beställt från Apple, vid leverans väck mig tack".

De "lovade" mig att idag måndag kommer TNT-tomten med min klapp. Med nerverna på helspänn och med stor längtan kunde jag inte hålla mig. Jag var tvungen att ringa och dubbelkolla med TNT. Tji fick jag: "Numret kan inte nås från denna telefon". Va!?

Ringer surt till Apple som ska meddela TNT att jag vill ha min dator NU. Ger sedan ett snällt tips om att ha med ett fält i deras beställningsformulär där man enkelt ska kunna skriva i sin portkod. Jag sa: "Det verkar ju lite småtokigt att TNT stod 5 meter och två dörrar ifrån mig i fredags och kom inte in". Hon svarade: "Öh jo ja det där var ju ett bra tips, jag ska framföra detta, tack så mycket".

Fortsättning följer...

Ett lyckligt år

Ja, ett LYCKLIGT år! Ofta kan man erkänna att man är väldigt glad eller är på väldigt bra humör men de gånger men verkligen kan säga att man känner sig lycklig då är livet så där löjligt härligt. Livet har nu varit så där löjligt härligt i precis ett år. Ett år precis igår. Jag och E. Tillsammans. Att man kan trivas så här bra med någon hade jag faktiskt svårt att tro. Vi har så himla kul tillsammans och gör så mycket kul tillsammans. Vi trivs. Det här är på riktigt. På riktigt.
Jag var osäker, enormt singelanpassad och rädd då jag träffade underbara E. Hon kände det jag inte vågade tro på. Hon väntade, höll ut och visste att det var vi. Hon fick stå ut med en trög, fylleringade och undermedvetet förälskad singelkille. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga, rev alla hinder och allt blev så rätt. Kändes så rätt. Så underbart. Tack vare E. Tack E. Tack min underbara söt. Jag älskar dig och släpper dig aldrig. Puss!

Rubber Johnny

Egoistiska Egon inspirerade mig att lägga upp en skön musikvideo. Aphex Twin, som enligt rykten äger en stridsvagn, har alltid legat varmt om mitt electrohjärta. Kanske svårlyssnat för vissa, ljuvligt sköna ljud för andra. Jag gillar ljud jag. Det blir som grafisk formgivning i ljudformat. Sådant kan Aphex Twin. Häddå!

Havet (mobilblogg)

Nu sitter jag och E och njuter av havet. Nästan vindstilla och fortfarande ganska varmt. Jag skulle kunna somna här på bryggan. Om några timmar bär det av till Stockholm igen men innan dess ville pappa bjuda på kebab. Gud så gott!

Mobilblogg

Ha! Var bara tvungen att testa denna nyfunna funktion. Jag satt och försökte första mig på min nya mobil. Tog ett kort på mina döda balkongblommor och upptäckta att jag kunde skicka den till min blogg med text och allt. Fantastiskt! Så denna blogg är skriven från mobilen. Känn på den!

Jobba jobba jobba

Vem fan styr mitt uppdragsflöde? Det kan man verkligen undra. Han som nu styr detta måste vara smått sadistisk och inte speciellt förtjust i mig. I vissa perioder stryper han flödet rejält med stadigt grepp. Inte en chans till inkomstbringande kreativitetskör. Icke! När han låtit mig klättra på väggar och tak så släpper han loss denna tsunami av uppdrag. Givetvis ska allt vara klart vid ungefär samma tidpunkt, allt bara för att jävlas. Sicket svin! Hm, å andra sidan knallar ju denna jättevåg i hand med en ekonomisk uppgång vilket gör livet så mycket lättare. Uppgången ger mig möjlighet till att resa, köpa för dyra och snygga kläder, någon snygg pryl som man kan leka med plus ett antal trevliga krogbesök med mat och inklusive allt. Galant!

Uppdragen piskar snabbt igång min kreativitet och när man väl är inne i stimmet känns ju allt bara piggt, glatt och härligt. Man tackar för det och det är ju precis så jag vill ha det. Egentligen. Det gäller bara att dra på sig hörlurarna, sortera och fokusera.
I loopen (hatar det ordet) ligger: Tre webbplatser, en flashpresentation, foldrar, en broschyr, visitkort, mässmaterial och två logotyper. En trevlig blandning och mer är på väg in.

Lagom till avklarade deadlines flyr jag och E fältet. Flykten bär av till Budapest. Tre blir nätter i de centrala delarna. Kameran ska med och shoppingtarmen ska få sig ett uppåttjack. Vi kommer ha det så jäkla bra och dessutom får vi en liten revansch på en arbetsfylld sommar.

Nu ska jag tvätta för att förbereda en helg i lugnare tempo. Jag och E far till östkusten där vi ska titta på havet och känna lugnet. Hej.

Loa Falkman

Min käre göteborgarvän M är förbannat lik Loa Falkman. Det är något med läpparna. När en annan vän träffade honom för första gången sa hon: "Han är ju mer lik Loa Falkman än vad Loa Falkman är lik sig själv". Han blev ganska snabbt omdöpt och har nu fått heta Loa Falkman i många år. Kanske mot sin vilja. Kanske i blygsam förtjusning. Som formgivarjävel gillas det att glida in på Designtorget då och då. Man vill ofta köpa saker där men oftast är det lite för dyrt. Dock inte denna gång. Jag köpte ett par Loa Falkman-piller för 20 kr. Snart anländer ett anonymt brev till Göteborg.

Bevakad?

Sitter i lugnan ro hos kund och jobbar framför datorn. Plötsligt hör jag ett sånt där ta-ett-kort-med-mobilen-ljud, ganska högt och ljudligt. Givetvis vänder jag mig hastigt om men det fins ingen där. Inte en kotte. Förvisso jag gick upp vuxentidigt med E i morse efter att klockan väckt oss mitt i natten, klockan 06:50, men så trött är jag inte.
Då min kund utvecklar och säljer övervakningssystem blir man ju lagom nojjig. Var det så att en övervakningskamera spanade in min dyra timtid för att se om allt går rätt till. Kanske hade personen som övervakade mig glömt stänga av ljudet för "ta kort" innan han skulle säkerhetsställa bevis. Bevis att formgivarjävelkonsulten sitter skriver blogg och tar dessutom betalt för eländet? Nä, jag ska nog gå och ta mig en latte. Häddå!

Leksak

Efter min underbara resa med E kom jag hem uppvilad, glad och redo för att börja jobba igen. Innan semestern hade jag kastat iväg lite fakturor för sommarens slit i värmen. Pengar låg och glänste fint på kontot och mitt köpbehov blev stark. Det blev svårt att hålla emot. Jag var tvungen att köpa något. Fort. Kläder och prylar är ju alltid trevligt men eftersom hösten inte hade kommit behövdes inga kläder just nu. Intalade jag mig själv. Dags för någon trevlig pryl. E är vid det här laget ganska van att se köplusten sprudla i mig och hon ska ha tack för att stoppat mig att göra onödiga och dyra inköp. Som ett barn testar jag snällt idén att köpa en iPod Hi-Fi. Förutom att jag självklart är värd denna pryl så har jag länge levt utan någon typ av steroutrustning. Ett par halvsunkiga datahögtalare och hörlurar är det jag fått nöja mig med allt för länge. iPod Hi-Fi var ju en genialisk idé och E uppmuntrade denna gång. Gud så bra! Jag är så nöjd. Så lycklig!

Apple iPod Hi-Fi

Hemma

Bättre sent men aldrig. Hann inte mer en komma hem så satte arbetet igång i massor igen. Känns så här efter resan ganska roligt att komma igång igen faktiskt. Hoppas på en bra höst med kreativa och givande uppdrag. Hur som helst, så här var vår resa:

Tunisien. Gud så trevligt allt blev. Visst, det var en charter men man behöver ju inte förvandlas till en kräftfärgad all inclusive-svensk som dansar i takt med samma rörelser vid poolen bara för det. Jag kan dock inte låta bli att roas av dessa klyschmänniskor. De roar mig. Jag och E är ju väldigt lättroade och målet med resan var vila. Mission completed. Vi gav blanka fan i vad chartertusristturer heter. Nästan. En dag tog vi paus från vilan, stranden och solandet. Vi åkte på en marknad i en närliggande stad.

Prutning var nyckelordet och att vara kvinna var ett plus. E kaskade såklart upp sig och var redo för sin uppgift. Hon var tuff, hård och envis, kanske lite väl envis då ingen försäljare gick med på hennes priser. Efter ett tag blev vi yra av värmen och knallade iväg till ett fixed price-ställe. Det är ju faktiskt smidigt, tryggt och svenskt att kolla in en prislapp och betala. Typiskt att alla prutländer ligger i land med ett hett klimat. Eller kanske väldigt rutinerat.
Maten var ett stort minus. Visst försöker alla tjäna pengar genom service, anpassning och uppoffring men jag hade nog mycket hellre ätit Tunisisk mat än anpassad okryddad europeisk. Vi överlevde trots allt fick äta kakor på frukostbuffén. Ett litet plus om du frågar mig.

Sen har vi det här med alkohol. Försäljning förbjuden!? Det hade vi ju inte riktigt räknat med. Det blev middag med Coca Cola och vatten. Efter heta stränder och ljumna bad tjongande det ju till i öltarmen om kvällarna. Som tur var fick alla hotell med tillhörande restauranger sälja. Det var där vi befann oss på våra sena kvällar. Några inhemska, kalla och goda öl tillsammans med Yatzy och UNO. Det roade och passade oss utmärkt. E vann dock nästintill konstant. Tur jag är en ganska god förlorare. E är förvisso en hemsk vinnare.
Resan var mer en behövlig för oss båda och vi hade riktigt bra tillsammans. Nu ska pengar in på resekontot och jag ser fram emot nästa resa.

Egoistiska Egons berättelse

Packa packa packa

I morgon vid den här tiden sitter jag lycklig men smått flygrädd på väg till Djerba, Tunisien. Det är bara att blunda, försöka slappna av och tänka "Jag åker buss, jag åker buss, jag åker buss". Det går nog toppen och galant.
Just nu packar jag, diskar, städar och försöker inte glömma något. Jag hatar dammsugarljud. Det är ett läskigt ljud som mina öron inte klarar av. Det ger mig väldiga rysningar och obehagskänslor, allra helst då man tar av munstycket och ska till exempel dammsuga listor. Då kommer det hemska sugande ljudet. Då mår jag inte bra. Motvikten till detta är att jag faktiskt älskar att vika kläder. Tokigt. För tillfället gläds jag inte bara inför vår efterlängtande resa utan även att få packa och butiksvika allt så fint så fint. E ville gärna utnyttja mina ovanliga skills och självklart vill jag vika mer. Give me!
Resfebern börja krypa fram mer nu men det ska bli så fantastiskt kul, skönt och underbart att få åka iväg. Vi kommer ha det så jäkla bra. Vi är duktiga på sånt. Att ha det bra.

Packar just nu till
Bruce Springsteen: "Mrs. McGrath"

Gåshud

Elvis Presley: Suspicious Minds

Jag kan själv!

Jag är inte så mycket för godis. Faktiskt. Men bullar och kakor är fanimej det bästa jag vet. Det är farmors fel. Jag fick alltid ett eget kak- och bullfat när jag var liten för annars åt jag så mycket jag kunde och andra fick vara utan.
Sedan min närkontakt med 7Eleven på Nytorget har jag ett visst behov av bullar. Nu är det så att jag har ett fungerande kök och har länge tänkt att jag gå på bakeriet. Nu är det klart! För er som kan det här med bakning så är det säkert inget märlvärdigt men det bryr jag mig inte om, jag är stolt. Det blev chokladrutor. Gott som jäklans. Omgång ett blev något kaosartad då kakaopåsen gick söder och all kakao, nästan, kastade sig ut och anfall mig och mitt kök. Jobbigt men efter avbrottet och lite hjälp av E gick jag på´t igen och resultatet blev gott, bra och onyttigt. Idag gjorde jag omgång två och allt gick strålande galant. Great!

Receptet på "Chokladrutor"

Häddå!

Så hittade vi en resa till slut. Den 15:e augusti åker jag och E till Tunisien. Det ska bli så otroligt skönt och hotellet verkar ju vara alladeles strålande galant vill jag lova. Vi far till ön Djerba, en gammal sjörövarö. Vi är faktiskt så värda den här resan så jag tänker inte skämmas det minsta.
Förberedde mig idag med att köpa en laddare till Ipod. Piggt!