Latteliv

Jag har blivit så duktig. Vaknar tidigt och går upp, hör och häpna. Visserligen kan det hela bero på att det är massor att stå i för tillfället. Flytt och allt vad det innebär plus en storm av jobb.

Efter att vecklat ut mig ur sängen så brukar jag vanligtvis piggna till relativt snabbt men väl på buss och t-bana börjar sömnen ta över igen. Det finns bara en lösning för mig då. Jag kastar mig in på Coffeehouse by George och får ur mig min vanliga fras "En stor latte att ta med tack!". Min hjärna behöver inte ens arbeta för att de orden ska komma ur min mun.

Den senaste tiden har jag nästan tyckt det varit pinsamt att handla där varje morgon eftersom det nästan alltid är samma person som tar emot denna enormt viktiga beställning. Så är det inte längre. Damen bakom disken har numera gjort saker och ting mycket lättare på morgonen. Hon säger min inövade fras med ett svagt frågetecken på slutet, allt jag behöver få ur mig numera är ett tack sen kan jag börja jobba igen.

För övrigt är jag så otroligt ivrig och lycklig att snart få bli sambo med underbara E i vår underbara lägenhet vid en underbar grönska. Allt är nästan packar och klart och även fast det är mycket projekt i loopen som det så hemskt brukar kallas glider det på ganska friskt framåt. Det går bra nu. Återkommer med flytt och samboliv. Häddå!

Påsken avklarad

Det blev en väldigt bra påsk. Klockan 16.30 satt vi alla på bussen på väg mot lugnet, havet och stugan. Det var jag och E tillsammans med Little J och hans päron. J skötte sig fint hela resan och sågade timmer i stort sett hela tiden. När vi började närma oss vaknade han till och behövde roas vilket inte var så svårt. Att stå i pappas knä och blicka ut mot det rullande landskapet var nog i hans ögon helt fantastiskt. Framme vid färjelägret blåste det nordanvind så vi trivdes mer än bra väl inne i stugan några minuter senare.

Helgen bestod av mat, vila, långa promenader, fotografering och en stor dos J. Den lille parveln stod konstant i centrum. Till och med när han sov. Närmare 200 bilder togs med min nya kamera och E frågade med jämna mellanrum och jag var en stolt, glad och nöjd ägare till min nya kamera. Svaret blev ett fånigt ja varje gång.


Solen sken nästan hela den långa fredagen men kylan fick en att piggna till. Det lokala fiket var tyvärr igenbommat och det fanns inte mycket till liv i den lilla hamnstaden den dagen. Då skymning kom tog vi oss glatt lite vin eller öl medans J:s farfar stekte aborrfilé. Godare fisk finns fanimej inte. Lite kokt potatis, hårt bröd och öl så satt man där och var en lycklig lantis igen.

I lördags var äntligen det lokala fiket öppet och vårt sug efter en livsglädjegivande latte var enormt. Vi kom tydligen försent. Några småkakor och ett par wienerbröd var allt som fanns. Inte ens mjölk till kaffet fick man lyxa med. Något bittra fick vi i oss kaffet och njöt av värmen till stängningsdags.
Senare efter lite påskmat dundrade minsta lillebror in smått berusat och föreslog att vi skulle komma in till honom på lite sprit och förfest. Så fick det bli. Till och med J var med och tycktes trivas med musik och ståhej. När den yngre brodern med bihang drog sig vidare kände min snart 31-åriga kropp att den behövde sömn. Den behövde vara utvilad till nästkommande dag då det återigen bjöds på påskmat hos mams.


Klockan 15.25 var det dags för hemfärd men helgen var inte slut än. Senare på kvällen var det dags för konsert på Mosebacke. Det var E:s käre göteborgarväns band Hanif som drog oss dit och som plus fick vi även se Anna Järvinen och Little Red Snapper. Skönt kväll och skön musik tillsammans med latte, öl och en liten drinkare på slutet. Ett par timmar senare somnade jag och E ovaggade.

Påsk

Om precis tre och en halv timme sitter jag på bussen på väg ut till havet och landet. Det ska bli piggt, glatt och härligt. Det blir jag, E och Little J med päron som kommer skumpa runt på krokiga väger i en cirka tre timmars färd. Vid ankomst väntar lilleminstebror och pappan. Familjärt värre och på söndag blir det middag med mamman innan hemfärd.
Jag längtar och det ska blir skönt med lugn, hav och vila. Att Little J ska med är ju ett stort plus. Med nya kameran i min ägo ska det fotograferas och dokumenteras.

Så pigg påsk på er!

Rost är snyggt

Mitt fotointresse började i gymnasiet och har hållt i sig sedan dess. Jag hade turen att få gå den gamla skolan vilken innebar många svettiga timmar med syrebrist i mörkrummet. Både i skolan och hemma. Toaletten brevid mitt pojkrum luktade kemikalier och hade syre för max 2 timmar efter att ha tejpat igen skarvarna. På den tiden använde jag mig av pappas gamla analoga och totalt manuella systemkamera men fick senare en alldeles egen Minolta med ett extra zoomobjektiv att gå loss på.

Idag är ju det mesta digitalt och man har blivit latare. Visst är det smidigt man har å andra sidan tappat lite charm. Trots detta är det nu dags för en digital systemkamera efter att ha tagit nästan 10 000 bilder med min lilla Canon IXUS. I kväll blir jag ägare till an Canon EOS 350D och jag lämnar glatt över min IXUS till E. Kör så det ryker älskling.

Jag har fotograferat det mesta men av någon anledning älskar jag rostiga gamla motiv och har alltid gjort, gärna i kontrast till natur eller något annat vackert. I fortsättning kommer det nog visas fler bilder här.

Little J går på utställning

Numera fyra månader gammal har little J nu redan hunnit med att vara kulturell. Söndagen den 18 mars klockan två mötte jag och E upp brors lilla familj med little J i spetsen. Något nyvaken gäspande han stort ett antal gånger innan han med stora ögon blev buren runt på Jesper Walderstens utställning på Kulturhuset. Walderstens unika och snygga alster imponerade nog inte J:s konstnärliga sinne utan det var nog snarare det härliga ljuset som reflekteras i det inramade glaset. Det härliga ljuset fanns tyvärr inte på utställning nummer två, Sally Mann. Hennes vackra fotografier fick little J att känna sig mindre road och tanken på mat blev allt mer intressant. Han fick till sist som han ville och mamma satt i ordning ett amningstält av pappas jacka. Han var nöjd, glad och lycklig.

När sista droppen var drucken lyftes han i upp igen. Han såg trött ut. Nästan berusad men det gick snart över då vi vandrade vidare till Kulturhuset fik på våning två. Little J som numera är en så pass stor och stabil liten människa sattes i en barnstol och roade sig själv med att banka bord ett tag. Vi vuxna njöt av bakverk och nygjord latte. Något som J snart tyckte var på tok för trist. Pappa fick efter en kort tid vandra runt med den lille för att få honom på glatt humör igen. Att sitta still är inget vidare. Han fick spana ner på alla små människor på Sergels Torg i stället. En hit. Det dreglades och sprattlades med benen av ren förtjusning.

När vår fikastund var över packades han snyggt ner i den varma liggvagnen. Några sekunders gnällande övergick raskt till djup sömn. Vi passade då på att ta en liten promenad till Fältöversten. Det var kallt men uppfriskade och vid Karlaplan T-banestation var det dags att ta farväl. Vi försökte kika ner i J:s lilla bo där han rutinerat hade lagt sina små händer över ögonen så han kunde sova ordentligt. Det enda vi såg var en tungt andandes liten mun. Han hade det bra.

Kontorsinvigning!

I morgon, eller snarare senare idag, ska jag med mina kontorsvänner ha invigning för vårt nya kontor. Det ska bli otroligt kul men en smula trångt. Närmare ett femtiotal personer kommer att komma och de på en yta av 25 kvadratmeter rum. Får de bara lite rödtjut så kanske folk kan komma varandra lite närmare.
Så, denna vecka har varit ganska intensiv med finlir och fix för att få kontoret alldeles färdigt och fint. När jag åkte från kontoret för ungefär en timme sedan satt två stackare och försökte få ordning på gardinlängderna. De såg lagom lyckliga ut.

Tidigare i veckan, dock lite sent påtänkt, kom vi på att vi så klart ska ha illustrationsporträtt på oss alla för att pryda våra väggar. Det var bara att sätta fart och porträtt nummer fyra blev klart bara någon timme innan min sista t-bana skulle gå.

Nu innan säng ska jag raka mig och förbereda kläder inför i morgon. Jag är så himla trött. Önska mig lycka till! God natt!

Snut i skyn

Polisen är ett kommande tema i mitt liv. Igår blev det lite action a la Cops. Glada i hågen med mättande magar satt jag och E i min soffa framför tv:n. Det var dags för Uppdrag Granskning som skulle handla om mutskandalen gällande försäljning av stridsflygplanet Gripen. Skulle kunna bli intressant.

Vi satt där i godan ro men upptäckte snart att jag hade svårt att koncentrera mig. Något störde mig och min usla simultanförmåga. Utanför befann sig en flackande polishelikopter med sökande strålkastare. Skenet svepte återupprepat runt omkring mitt hus och Uppdrag Granskning ignorerades raskt.

Likt en nyfiken pensionär stod jag klistrad vid kökfönstret i hopp om lite amerikansk polisserieaction. Våld är något jag vanligtvis är emot men just i denna stund ville jag så gärna se rutinerade poliser snyggt rullandes på marken med dragna vapen och kanske en och annan replik som "I said down on the ground, down on the ground mister!" eller varför inte "Die mothafucka. diiie!". Riktigt så dramatiskt blev det ju inte.

Efter några minuter dök en polisbil upp som under nästkommande 30 minuter skulle morsa på ytterligare två polisbilar. Män med händer på sina hölster spanade runt mitt grannhus tvärs över gatan. Gick in i portar, kom ut. Blåsljus varvat med något förvirrade uniformmänniskor som inte riktugt visste var det skulle leta. En och annan förbipasserande samtalade och pekade. Till och med en schäfer var på plats. Trots denna cirkus gav det mig tillslut ingen som helst action eller underhållning. Lite surt fick jag sätta mig till rätta i soffan igen efter att ha missat i stort sett hela Uppdrag Granskning.

Nu blir det till att leta information om detta på nätet. Vad letade dem efter och vad fasen hade egentligen hänt? Det borde vara lag på att poliser dagen efter en sådan här händelse glatt lämnar ett litet informationsblad till alla nyfikna grannar så man kan sova som folk.

Nytt illustrationsporträtt

Sjuksyrra

Stackars stackars E! I fredags började hon som smått klappa ihop vid 17-tiden och sen gick det bara utför. Feber, hosta, snuva, näsblod ja hela paketet. Hon har inte mått bra. Inte bra alls. Feber, svettas, frossa och feber svettas, frossa. Jag fick göra mitt bästa och ta på mig rollen som sjuksyrra. Köpa godis, breda på mackor, laga mat och allmänt pyssla om. En trivsam roll trots att det inte var kul att se E så matt och så slut som hon var.
Igår, måndag, fick jag ta mig ledigt för vård av sjuk fru. Det kanske är något man ta få ersättning för? Får kolla det. Tyvärr var jag tvungen att åka in till kontoret idag för att hålla ställningarna en stackars E ligger fortfarande hemma hos mig och snorar. Hoppas hon snart blir bra igen. Får ta och köpa saltlakrits på vägen hem. Hon brukar kunna piggna till något då.

Det tar sig!

Snart börjar det kännas som ett färdigt och värdigt kontor. Det tillkommer detaljer, möbler och annat krusidull i mån av tid, org och lust. Än så länge har jag tyvärr suttit här mycket själv då mina kära kontorsvänner inväntar vårt bredband som förhoppningsvis kommer på fredag. Jag stjäl uppkoppling av någon stackars svagbegåvad granne så länge.

Bildbeskrivning (från vänster till höger):
1) Min arbetsplats. 2) TV på svängarm samt hall. Kokvrå till vänster och toalett till höger. 3) Utsikt över Odenplan. 4) Bok hylla och vår sköna soffa. 5) Nära T-banan så in i vassen.

Första dagen på Odenplan!

Äntligen är jag på plats. Lite tomt än så länge men allt nödvändigt finns här förutom bredband. Jag är tjuvar lite bredband av någon stackars granne så länge. Senare idag kommer även våra nya sköna kontorsstolar och förhoppningsvis min nya skärm och mus. Vårt nya kontor kommer bli så jäklans bra och jag trivs redan.
Dagen började ganska lugnt idag trots att jag faktiskt gick upp riktigt tidigt. Vaknade runt 6-tiden och frågade E om man inte kunde få åka till sitt nya kontor snart. Hon fick mig dock att vända mig och och sova lite till. Testade av latten precis brevid och den var ju förbannat god tillsammsn med DN som redan hunnit komma. På onsdag ska vi testa av lite after work-hak i krokarna och det är väl snart dags att köpa på oss lite bag-in-box.
Jag ska försöka ta lite finare bilder sen och lägga upp här men det får bli när ekandet försvunnit. Vi kommer trivas som få här och jag uppskattar Odenplans myller av människor som man ska stå och glo på från fönstret.

En jobbig jävel

Måste få skriva av mig lite. Gnäll är inget jag är speciellt förtjust i och jag hatar när jag själv känner mig så där jobbig och gnällig. Oftast är jag för lat för sådant och rycker hellre på axlarna och tänker "ja ja, skit samma". Denna gång var annorlunda. Jag bestämde mig för att kämpa lite för min sak. Min "sak" gällde en dyr bärbar Apple-dator som i det stora hela gav mig en massa besvär. Mig och mitt företag.

Efter att ha längtat och känt ett större behov av en liten, snabb och snygg bärbar dator tillät äntligen min ekonomi ett köp. Äntligen skulle jag få använda en Mac igen. En vit och fin Mac Book.

23 SEPTEMBER
Min MacBook anländer och allt är piggt, glatt och härligt. Här ska det jobbas friskt på både kontor och caféer.

23 OKTOBER
Efter ungefär en månad börjar jag märka att skärmen flimrar något och det blir bara värre och värre. Så otroligt irriterande när saker och ting inte fungerar som de ska. Allra helst när det gäller de dyrare varianterna.

5 DECEMBER
Till sist fick jag både nog och möjlighet att lämna in den på service hos InLife på Sveavägen i förhoppning att få den lagom till jul för att kunna arbeta och ta igen den strultid som tillkom.

21 DECEMBER
Som en liten julklapp var min dator åter i min famn och alla var förlåtna. Detta varande dock enbart i några timmar. När jag kom hem upptäckte jag att "locket" var full med repor som jag varit så omsorgsfull emot. Så som man brukar vara med nya, dyra och fina prylar. Vid juletid två dagar senare befann jag mig i min brors trådlösa nätverk som min dator inte kunde hitta. Det fungerande bara i någon minut innan den tappade kontakten helt och hållet. "Gaaah, va fan nu då!"

7 JANUARI
Mindre glad for jag tillbaka till InLife och beskrev min irritation och mitt problem. De verkade smått besvärade och ganska så nonchalanta vilket gjorde mig lite uppgiven till en början. Jag krävde att den skulle prioriteras eftersom det var deras egna fel angående repor och fel med den trådlösa funktionen. "Givetvis" fick jag som svar, men kände mig ändå inte lugn och fin. Dessutom erbjöd jag mig att behålla datorn i fall allt skulle ta väldigt lång tid att få de delar som skulle bytas ut men det skulle visst inte behövas.

16 JANUARI
Vid denna tidpunkt hade jag inte hört ett ljud från dem så jag ringde InLife. De meddelande mig att de väntade på det nya "locket" men kunde inte säga när det skulle komma in. Pigg prioritering och kundservice. Mitt tålamod började ta slut. "Stå på dig nu, ryck inte bara på axlarna" sa jag till mig själv.

Arg ringde jag i stället Apples Support och beklagade mig så sakligt jag kunde. Att gapa och skrika är inte riktigt min grej så jag höll mig lugn men visade mitt missnöje. Då jag använder datorn (eller rättare sagt skulle ha gjort) i mitt arbete har jag även där fått stå ut med massa strul. Rent krasst ägde jag då en dator som befinner sig på service och som bara sjunker i värde. Min "drömdator" har numera blivit något trist och jobbigt.

Apple såg inte att InLife hade gjort någon ny beställning och kunde inte hjälpa mig förrän jag själv kollat upp detta. Ringer återigen till InLife och får höra att de gjort en beställning på min första serviceorder. Åter till Apple där jag helt ärligt frågar om vad de drar gränser för reklamation eftersom jag inte var särskilt nöjd med hur jag blivit behandlad eller över mitt köp. Han sa att det krävdes tre serviceinlämningar alternativt ha produkten på service i mer än 30 dagar. Eftersom jag var övertygad om att min serviceorder skulle prioriteras på grund av att InLife själv ställt till det började mitt tålamod ta slut och jag ringde ganska ofta och var en "jobbig jävel".

29 JANUARI
Fortfarande ingen dator och nu hade det gått på tok för lång tid. På morgonen knallade jag in hos InLife och det hade, fortfarande, ingen aning angående status eller när allt material skulle komma in.

Då for jag uppgiven till kontoret och ringde Apple. Blev vidarekopplad till en dansk som jag knappt förstod men han skulle personligen ringa InLife och kolla läget.
Jag sa återigen precis vad jag kände inför att det här och att jag inte var speciellt nöjd över mitt köp eller all den tid jag förlorat som företagare och gentemot mina kunder. En ny fungerande dator vore på sin plats eller se till att få min dator klar och ge mig någon typ av kompensation. Det såg jag som en självklarthet och inget jag skulle behöva tala om eller kämpa för.

3 TIMMAR SENARE
InLife ringde glatt och sa att datorn var klar. Tydligen hade jag fått någon annan stackares del som fanns i Stockholm eftersom de "slarvat" och inte prioriterat min dator trots att det var deras eget fel. Att jag fått vänta ytterligare tre veckor innan jag fick min dator. Innan jag hämtade datorm pratade med Apple angående kompensation då jag tydligt kan redovisa mina timmar i strultid som mitt företag fått lida av tack vare InLifes krångel. De bad mig först kolla så datorn var okej inna jag hörde av mig igen. Bra plan, skal bli!

1 FEBRUARI
Datorn fungerar alldeles utmärkt vilket jag ringde och meddelande Apple. Jag sa att jag gärna ville diskutera kompensation och få ett lyckligt slut på den här historian. De kopplade mig vidare till en väldigt tillmötesgående personen som ville göra mig glad och nöjd igen. Efter funderingar och snack om produkter fick jag min kompensation, nämligen en AppleTV och en AirPort Extreme.



Så summan av kardemumman: det lönar sig att vara en jobbig jävel ibland och stå för sin rätt även fast jag hatar att vara sådan. Slutet gott allting gott, så länge min dator fortsätter att fungera som den ska.

Två år!

Igår var det exakt två år sedan som jag och E träffades för första gången. Två år sedan vi hade vår första dejt. En helt underbar dejt. Det firade vi med ett restaurangbesök på ”Capri” tillsammans med underbar mat, en god flaska rött som rundades av med en gudomligt god latte.

Det var den 24 januari 2005 som jag stod utanför biografen "Park" vid Humlegården. Sansad, lugn och inte alls speciellt nervös befann jag mig på plats cirka 30 minuter innan utsatt tid. Jag kunde i god ro ladda och köpa mig en latte. Efter koffeinintag var det dags för uppdrag ”Känns igen och upptäcka E”. Så kom hon, leendes och söt som få. Det här skulle allt bli en trevlig afton, det visste jag bara.

Eftersom vi inte är speciellt kända för att vara tystlåtna så flöt snacket på galant innan ljuset dämpades och filmen drog igång. Då den fantistiska filmen "En Långvarig Förlovning" var slut ville jag väldigt gärna fortsätta då kvällen var lika ung som trevlig. Trots ett datum före löning och start på en ny vecka bestämde vi oss raskt att fara till Söder för att inmundiga en pilsner eller sju. Vi startade vår måndagsfylla på "August bar & bistro". Ett par kalla och en sjujäkla massa prat, prat om allt, satt jag där och trivdes med ett fånigt leende på läpparna. I min tanke skulle kvällen aldrig ta slut.

Snart blev det dags för miljöombyte och lata som vi var kilade vi snyggt över korsningen mot "Soldaten Svejk". Stället som alltid är fullt hade ett litet trevligt bord för två. Vi slog oss ner. Ölen gled ner i strupen galant och våra samtalsämnen gled in på en djupare nivå. Som sig bör. Efter en tid började vi både tjuvlyssna på de två grabbarna vid bordet bredvid. Vi förstod efter ett tag att även de var på dejt. Den ena verkade vara en rutinerad bög medan den andra knappt hade klivit ur garderoben och var mest orolig för vad hans mamma skulle säga. Detta verkade roa den rutinerade av dem och såg sig både kunna förföra och lära upp. Vad som hände sedan får vi aldrig veta.

Dags för stängning och vi trotsade måndagens vuxna regler för hemgång och hamnade på "Kellys". Mera öl, mera prat, mera närhet för att göra sig hörd genom Kellys höra volym av prat och musik. Snudda ben, lägga hand på arm och samtidigt försöka tala rent utan sludder. Jag hoppades på att framstå som en trevlig prick. En prick värd att se igen.

Stängning. Igen. T-banan hade lyckligtvis slutat gå och min berusning gav mig mod att få fram ord som: "Då sover du hos mig, kom nu!" Jag började lunka hemåt och hörde till min förtjusning ett par tappra steg bakom mig. Jag var glad i hågen. Vilken kväll.

Tack min älskling. Tack för att fortfarande är min. Jag är lycklig. Lycklig som få.

Själsfrid

I helgen som var flydde jag och E, återigen, ut till havet för att vila upp oss en smula. Ofta glömmer jag att alla inte har ett lugn att fly till och att jag ska vara förbannat glad att jag har det. Visserligen är det inte alla som uppskattar havet eller landet men för mig är det otroligt viktigt. Allra helst havet. Det ger mig ett lugn, en nytändning och inspiration. Storstadens Stockholm är full av liv och utbud som jag stortrivs med men kanske tack vare min lugna tillflyktsort vid havet? Jag tror fanimej det. I början av maj får vi njuta av båda världar, dock i en lägenhet.

Snart nytt kontor!

Jag är ett as. Inget skrivande hinns med men jag vill. Vill vill vill. Skriva är kul men vill för den sakens skull inte säga att jag är särskilt duktig. Det skiter jag i.Kan jag inte få lite mer tid? Det krävs lite ro för skrift. En ro som nyttjas till andra lugnare aktiviteter för att varva ner från jobb och annat. Förutom att jag och E fortfarande är lyckliga över vår nya lägenhet som blir våran i början av maj så har annat kul hänt. Snart nalkas kontorsbyte. Tillsammans med bror och hans kollega flyttar jag till en liten lokal på Odenplan. Odenplan som gillas och det kommer säkerligen drickas några öl på Tranan framöver. Piggt! Bror med kollega har sagt upp sig för att köra helhjärtat med deras egna företag och planen är att även jag ska bli en del av familjen. Men de ska få komma igång och kolla läget först. Nästa torsdag blir det inflyttning och igår härjade vi runt på IKEA. Det kommer att bli så bra. Bra så in i vassen.

För ett tag sedan fick jag ett intressant och givande uppdrag. En rikstäckande annonskampanj och idéskissen blir tema sushi eller något åt det japanska stuket. Företaget är relativt stort och konkurrerar med bland annat Volvo inom båtmotorbranschen. Har anlitat underbara E för hjälp med texterna och det är kul att sitta och spåna på idéer. Hon är duktig hon.

"Little J" växer och frodas och han börjar bli en pigg tjockis. Så söt, så söt. Jag funderar på att göra en "Farbror Kentson"-blogg. Kan vara kul att dokumentera, allra helst då han börjar bli större och kan åka Gocart, spela TV-spel eller flörta med tjejerna på dagis. Jag har många tips och råd att ge.