Fina

Pagekillen 02

Pagekillen: Hej.
Kentson: Ja hej, har du espresso?
Pagekillen: Espress-o?
Kentson: Ja espressokaffe.
Pagekillen: Kaffe? Vi har kaffe.
Kentson: Nä alltså espressokaffe.
Pagekillen: Kaffe finns där på hyllan.
Kentson: Ja jo ok…men alltså det är liksom runda plåtburkar.
Pagekillen: Plåt? Ja nä såna finns inte.
Kentson: Nä ok, ok hej.

Pagekillen 01

Fin tant: Jag skulle vilja ha dricka.
Pagekillen: Jaha.
Fin tant: Har ni någon sån där lingondricka?
Pagekillen: Ling…ling-on?
Fin tant: Mmm.
Pagekillen: Vad är ling-on?
Fin tant: Ja…alltså, ja jag vet inte hur jag ska förklara...
Pagekillen: Ja ling-on. Vi har Festis annars.
Fin tant: Ja-a näe jag tar två såna då.

Uppdrag: Illustrationsporträtt

Har fått i uppdrag av kund att göra 10.000 vykort. På första sidan ska ett illustrationsporätt in i a la Kentson-manér. Skryt skryt men fan så kul. Verkligen. Eventuellt kommer de även att synas i Metros nöjesbilaga ett tag framöver också.
Får återkomma när allt är tryckt och klart. Jag skulle kunna sitta och illustrera hela dagarna. Det gillas. Så in i vassen. Hoppas på mer sådana jobb.

Se andra illustrationsportätt

Tangentbordsdyslexi

Det har blivit något fel på mig. Något har hänt. Något allvarligt. Jag lider av tangentbordsdyslexi. Sedan ett jäkla gäng år tillbaka så har jag använt mig av datorn och skrivit massor. Övning ger ju färdighet men kan det slå över och bli fel? Jag kör fortfarande med en variant av pekfingervalsen men kanske något mer avancerad. Jag anser mig själv kunna skriva snabbt och har inga problem med stavningen men jag tror (förhoppningsvis) att min tanke är några steg vassare och snabbare. Där är dessvärre problemet. Tror jag.

Kopplingen mellan min skrift och mitt tänk är något ur gängorna. Jag skriver gärna medans jag tänker och tror mig kunna skriva snabbt och rätt. Nu är det ju så att jag skrivit exempelvis ordet "det" fel som många gånger att jag knappt kan få till det rätt längre. Kombinationen av de tre bokstäverna har haft, fast fel. Jag skriver nämligen alltid "dte". Jobbigt. Konstigt. Knasigt. Nu har det börjat dyka upp lite fler ord som t.ex. "drä", "dne" och "hje". Man kan ju klappa ihop men länge leve rättstavningsprogram.

Innan jag nu publicerade den här posten (ops, skrev "opsten") så sökte jag på ordet "tangenbordsdyslexi". Det används lite här och var som en ursäkt eller ett ord för då man slarvar med skriften och fingrarna vandrar runt och lever sitt egna lilla liv på tangentbordet. Humor och ett ganska roligt ord.

Naturplugga

Här kan en grönområdeslängtande och pluggandes E ta plats när solen skiner och latten är klar. Bara kasta ut bredbandskablarna så njuta.
Jag vill ha en bärbar dator.
Nu!

Krita

Jaha ja då var det avklarat. Jag har fått det stora förtroendet att handla på krita. Det var mina hjältar i kiosken som ligger precis nedanför min balkong som tyckte jag var värd det. Tryggt.
De är sköna lirare. Då de inte har några kunder på besök sitter de gärna i de bakre mörka rummet och spelar patiens och snackar. De är även väldigt måna om sina bilar. Mycket putsande och meckande så då man får ett kvitto är det lite olja och annat på. Som sig bör. Det är ju inte bara kioskägare inte.

Arbetarbränsle

Vardagslyx. En daglig espressokaffe blandat med het skummad mjölk är min last, min drog och jag trivs med det. Det glider ner i strupen galant. Min hemmagjorda latte har fått sig ett uppsving igen. Efter flytten till Lidingö och min skiljsmässa med 7Eleven på Nytorget har jag återtagit kontakten med min käre vän espressomaskinen.

Att få stå i mitt nya kök och känna doften av en gjord espresso är vardagslyx. Att sedan få sätta sig i solen på balkongen med en tidning och stoppa in en färsk General portion under läppen ger mig ju nästan gåshud.

När denna härliga dryck börjat verka är det bara att sätta sig framför datorn och börja kreera och jobba. Dagen har börjat.

Dessvärre (läs: "lyckligt nog") har även E åkt dit på denna fina drog som vi så ofta vi kan delar tillsammans med samma lycka. Härligtmysigttrevligt.

Snart 30

Känn på den. Den 18:e juni smäller det. Jag blir 30 år. Trettio år. Det är fanimej rätt många år det. Det är ju nu det händer lite intressanta grejer i sin bekantskapskrets. Lite barn dimper ner. Hus köps. Hus byggs! Bygga hus, det är ju helt sjukt, hur fan bygger man ett hus? Det ska fan jag med göra någon gång.

Hur som helst ser jag fram emot det. Jag har levt med min tvåa i allt för många år nu. Att ha en trea först känns lite tyngre. Det är en ålder det. Det kan ju vara så att jag undermedvetet vill samla på mig lite vuxenpoäng också. Kan vara så.

Jaha. Hur ska man vara när man är 30 då? Jag tycker inte det är någon större ordning på mig i vissa vuxenlägen men i det stora hela är jag ju glad och mår fina fisken. Det är ju det viktigaste.

Ska jag egentligen ha en bostadsrätt nu? Vara sambo? Äga ett ICA Kundkort? Ja kanske rent av införskaffa ett litet körkort. Damn. Jag har ju missat och glömt allt det där men jag har storhandlat på Willys i alla fall. Inte illa. Inte illa alls.

Ja just ja sen har jag ju eget företag också. Det måste väl vara värt nåt. Det är ju kul och så. Ekonomi och papper med ansvar. Förresten så är det mitt andra företag. I mina meriter står det faktiskt både VD och styrelseordförande. Ja inte nu längre men det står ju där i alla fall. Vi konkade förvisso men gud så kul vi hade.

Innan konken fixade vi ett stort kontor på söder. Såg inte klokt ut då men vi renoverade det helt själva. Ett lysande minne var när första väggen slogs ner, ej bärande. Sicken tur. Storrenovera ett sunkigt stort kontor gör man ju inte varje dag så vi fattade snabbt ett manligt beslut. Manligt men inte alls så klokt. Första väggen skulle riva med enbart hjälp av våra kroppar. Inga verktyg här inte. En platta öl. Renoveringssugna män med friska armar och ben. Det tog ju några timmar men vi klarade det. Lägg till några extra timmar för allt småspint som tänkte golver efter vårt fina rivningsarbete. Dumtigt men kul.

Ja ja vad ville jag egentligen säga? Jag fyller snart 30 och det ska bli kul. Jäkligt kul. Ingen som helst ångest och fest ska det bli. Ska faktiskt ha födelsedagsfest för första gången och hoppas att mina goda vänner kan komma.

Grattis på 24-årsdagen

Innan denna varma heta sommardag når sitt slut måste jag ju bara säga grattis till min underbara E. Henne firade av rejält med en fest i Tanto i lördags. Varmt härligt mysigt trevligt vill jag lova. Puss min fina, puss som få!

Lidingöbo

Hela förra veckan blev en kombination av att jobba hemma och förbereda flytt till annan ö, Lidingö. Min vackra och underbara Södermalmsö is no more. Det är kanske inte riktigt sant. Jag har ju fortfarande mitt kontor och vänner på Södermalm, tryggt. Att flytta blir alltid en ny start. Nya områden, nya gator och butiker att upptäcka. Rent spontant stortrivs jag redan. Lägenheten må vara en liten etta men ack så fin. Att lyan dessutom har en balkong här mig så där extra lycklig. Har redan hunnit med två latte i mina ärvda balkongmöbler, tack bror.

Att vara uppvuxen vid kusten och levt bland båtar och öar i sin uppväxt är något som alltid kommer att ligga varmt om hjärtat. Det är viktigt och betyder mycket. Jag bor förvisso i en storstad men det känns fanimej riktigt fint att få åka från en ö till en annan varje morgon. Plus i kanten för det Stockholm.

E har varit så jäklans snäll och hjälp mig massor. Tack! Hon fick utstå en del skurande och diskande så när jag skulle ordna en välbehövd latte kunde hon knappt lyfta glaset men lite rödtjut på det så ska det nog lösa sig. Är hur som helst förbannat tacksam.

Jag har även fått uppleva fenomenet "storhandla". Det var kul, trevligt och läskigt. Jag har ju för vana att "storhandla" på 7Eleven. Ofta blev det bröd (läs bullar), espresso och mjölk. Ville det sig riktigt väl spenderade jag upp till 300 SEK på Konsum, känn på den. Nu var det helt andra grejer. Vi knallade glatt till Willys, slet tag i två varukorgar men upptäckte snabbt att det inte skulle funka. Dessa byttes ut mot en stor kundvagn som snabbt fylldes med varor som man visst ska ha i ett hem. Slutsumman: 767:50 SEK, kvittot sparades såklart. Något att visa barnbarnen kan jag tro.

Återkommer med rapportering från Lidingö vid senare tillfälle. Nu ska jag ta igen lite jobb.

Cap&Design 6

Nu är nya numret av Cap&Design ute i butikerna. Jag och min samarbetspartner är med i det stående inslaget "Uppdraget". Uppdraget går ut på att tre olika formgivare eller team löser samma uppgift som sedan publiceras och kan jämföras av läsarna. Läs mer om själva uppgiften här!

Jag citerar mig själv på en av frågorna
På vilket sätt tycker ni att ni gjort en grafisk form som är unisex?
"Framför allt i vårt färgval. Naturfärgerna känns varma, trygga och neutrala gällande manligt och kvinnligt. Tanken är också att så långt det går använda oss av illustrationer i stället för fotografier. Fokus ligger på färg och form i stället för personer, då det som ska presenteras är just årets redovisning av Storbanken. Det ger ett bättre fokus på innehåll och design än äldre herrar i slips."

Mer illustration

Här kommer ytterligare ett exempel på mina illustrationer. Denna föreställer mig och Evelina. Kan fungera som den är men kommer ge den lite mer detaljer. Svårheten ligger i att illustrera läpper på manliga gestalter, de blir lätt kvinnliga och ögon kan vara lite svårt att få till i vissa fall.

Illustrationsporträtt

Jag har arbetat som grafisk formgivare i ett antal år nu. Både för tryck och för webb. Många gånger vill företag presentatera sina anställda eller vissa utvalda och "viktiga" personer, då gärna på bild. Problemet är att fotografier inte håller sig så länge. Folk byter frisyr och ändras och alla kanske inte alltid blir så nöjda med sina bilder på sig själv.

Det slog mig då att varför inte ha illustrationsporträtt i stället. Dessa kan då anpassas efter företaget profil i färger med logotype och så vidare. Eftersom jag älskar att arbete i programmet Adobe Illustrator började jag illustrera några av mina vänner och jag fick fram mitt egna manér som ni kan se här nedan. Kul nöje och förhoppningsvis lite beställningar framöver.

Klicka för större bild

Ett tält i Tanto

Jaha ja. Man vill ju ha en trevlig lägenhet med en rimlig hyra i ett område som åtminstone har ett litet hak där man kan dricka billig pilsner. Så är det ju. Gällande själva lägenheten så jag har inte så höga krav. För att Kenge ska må bra krävs endast: Tak, väggar, fönster, säng, micro och bredband sen är man ju som hemma. Faktiskt.

Nu är det ju så att Stockholm knappast är känt att dela ut sköna lyor till höger och vänster. Man ska ha tur, kontakter eller en jäkla massa stålar. Trist men sant och jag ska verkligen inte klaga. Jag har haft tur, tur som få. Jag flyttade hit för...oj...hm...ja kanske 6 år sedan. Jag skulle börja jobba på mitt dåvarande jobbs Stockholmskontor tillsammans med en annan kollega. Jobbets huvudkontor var då i Uppsala och den staden gillas icke. En liten bäck rinnande genom stadens minicentrum gav mig knappast några större "Till haaavs..."-känslor och var fanns alla sköna sitta-själv-och-dricka-en-öl-och-skissa-på-ett-jobb-hak någonstans? Nej du tack. Ska inte gå in mer på det. Jobbig stad.

Genom min kollegas kontakt fick jag tag på en stor femma i Solna. Jag tackade ja och lyckades, tack och lov prisa gud, få med mig två gamla polare in i lyan. Femrummaren bestod av en hel del vuxensaker så som tvättmaskin, torktumlare, diskmaskin och en dubbelfrys som för övrigt ofta var fyllt med is till alla White Russians. Utöver all denna lyx fanns även två balkonger. Piggt.Efter ett års tid fick man inte njuta av denna lyx men nu fick jag chansen att få njuta av söders rödtjutsglöd och billiga bärs. Jag for akut till Mariatorget. 20 kvadratmeter. Så litet att det gav en pojkrumskänsla men det funkade, söders glöd värmde gott. Nackdelen var dock en hyra på 5000 kr.

I kombination med att vi (jag plus fyra nissar till) startade eget och saker och ting började gå smått utför tog jag beslutet att flytta till kontoret. En stor fin lya på 120 kvadratmeter utan dusch. Tur att jag hade en lillebror i krokarna som ringde sin stackars hårt arbetande bror och tipsade om en dusch då och då. Tack du.Min kollega blev några månader senare beroende av Spraydate när han lämpligt nog fick diskbråck och ryggskott. Framstupa sidoläge, en bärbar dator och Spraydate. Han träffade faktiskt sin blivande fru och de hade åldern inne. De flyttade ihop och jag flyttade glatt in i hans lägenhet. Lägenheten låg mitt emot Medis, Björns Trädgårdsgränd. Still on Södermalm. Tryggt. Söder gillas och känns lite som innerstans på landet liksom. Folk dricker sig fulla och är glada trots något läskigt brev från Kronofogden på dörrmattan. Tokigt men avslappnat tänkt.

Jaha ja, cirka ett år senare. Någon ringer och jag får inte bo kvar. Jobbigt. Jag hade en månad på mig att hitta nåt nytt. Inte helt lätt vill jag lova för vid det här laget hade jag precis konkat med firman och startat en enskild firma. Kul spännande och en del jobb men pengarna låg ju inte och drällde. Hittade till slut en bunker i Brommaplan. Ett källarrum på 12 kvadratmeter. Hm, långt ifrån femman i Solna men va fan då. På´t bara. Jag fick in egen telefon, bredband och en micro, ja till och med ett kylskåp och en kokplatta. Familjen som bodde i huset såg jag inte mycket av och lika bra var väl det: ”Heppåre, hyran. Varsågod. Glad påsk!”.

I början kände jag mig inte speciellt vuxen att behöva bo så där men efter någon månad blev det lite som en koja. Rätt trångt men mysigt. En kanna kaffe och massa jobb så gled ju allt på galant. Härligt. Men. Alla bunkerutrymmen har sin tid, det var dags att röra på sig och än en gång tack vare Spraydate. Min bror hade tidigare blivit dumpad och jag hade gjort min plikt som storebror och försökt hjälp till: ”Spraydate är ju kul, där kan man hänga och slöumgås och ibland kan det resultera i en dejt eller sju.”

Det gick väl för min bror. Han blev kär och mådde toppen och galant och i samma veva som jag hade fått nog av bunkern bodde de i stort sett ihop i brorsans lilla lya på söder.
Lyckan var och tallade på mig igen, brorsans tjej hade sin lya på söder. Nytorget, vilket var ett mycket trevligt ställe. Sköna butiker och man blev rätt snabbt hej-hur-är-läget-kompis med alla på 7Eleven. Inte så bra för ekonomin men smidigt. Jag var ju en singeljäkel då, glad men ingen koll. Häddå.

Jag fick först och främst bo på Nytorgsgatan i två år då brorsans tjej skulle plugga (och låtsas-bo) i Uppsala. Härligt mysigt trevligt, tänkte jag men åren gick så fort och som tur var fick jag förlängt i sex månader men ja nu är det en månad kvar på´t.

Har dock haft turen igen. Igen. Inget Södermalm denna gång men en lya med balkong. På Lidingö. Det känns faktiskt riktigt bra och jag tror jag kommer trivas där alldeles galant faktiskt. Nära underbara E, nära natur, vatten och Lidingö Sjukhus…och en pizzeria. Hallen är rosa men va fan jag är ju kär så det funkar alldeles strålande. E gillade dessutom lägenheten mer än mig och började planera inredning och blommor. Som sagt, jag har i alla fall tak, väggar, fönster, säng, micro och bredband där så jag är lycklig. Det absolut största pluset är ju att jag har Evelina. Med henne i min famn kan jag bo i ett tält (dock helst med regnskydd) i Tantolunden. Man kan ju wappa.

Sköt er och köp en Bag-in-Box Chill Out Lakes Shiraz (nr 22826) i helgen. Billigt och man blir fin i själen. Nu ska jag fortsätta jobba för snart ser ni mig i Cap&Design. Häddå!