Numera fyra månader gammal har little J nu redan hunnit med att vara kulturell. Söndagen den 18 mars klockan två mötte jag och E upp brors lilla familj med little J i spetsen. Något nyvaken gäspande han stort ett antal gånger innan han med stora ögon blev buren runt på Jesper Walderstens utställning på Kulturhuset. Walderstens unika och snygga alster imponerade nog inte J:s konstnärliga sinne utan det var nog snarare det härliga ljuset som reflekteras i det inramade glaset. Det härliga ljuset fanns tyvärr inte på utställning nummer två, Sally Mann. Hennes vackra fotografier fick little J att känna sig mindre road och tanken på mat blev allt mer intressant. Han fick till sist som han ville och mamma satt i ordning ett amningstält av pappas jacka. Han var nöjd, glad och lycklig.När sista droppen var drucken lyftes han i upp igen. Han såg trött ut. Nästan berusad men det gick snart över då vi vandrade vidare till Kulturhuset fik på våning två. Little J som numera är en så pass stor och stabil liten människa sattes i en barnstol och roade sig själv med att banka bord ett tag. Vi vuxna njöt av bakverk och nygjord latte. Något som J snart tyckte var på tok för trist. Pappa fick efter en kort tid vandra runt med den lille för att få honom på glatt humör igen. Att sitta still är inget vidare. Han fick spana ner på alla små människor på Sergels Torg i stället. En hit. Det dreglades och sprattlades med benen av ren förtjusning.
När vår fikastund var över packades han snyggt ner i den varma liggvagnen. Några sekunders gnällande övergick raskt till djup sömn. Vi passade då på att ta en liten promenad till Fältöversten. Det var kallt men uppfriskade och vid Karlaplan T-banestation var det dags att ta farväl. Vi försökte kika ner i J:s lilla bo där han rutinerat hade lagt sina små händer över ögonen så han kunde sova ordentligt. Det enda vi såg var en tungt andandes liten mun. Han hade det bra.
