Mina favoritjeans har börjat kännas trånga så det fick bli en morgonpromenad. Efter ett stycke snabbgång skrämdes jag plötsligt av ett bullrande ljud. Jag stannade upp och såg plötsligt ett skräckslaget rådjur komma ut från en skogsdunge. Den rusade förbi bara ett par meter från mig vilket gjorde den än mer rädd. Mig med för den delen.
När jag andats ut kom nästa djur. En vit snabb hund med fokuserad blick. Nu inväntades en springade husse/matte men allt var tyst och jag fortsatte att gå. Men, bara några steg senare hördes återigen ljud från dungen och tre små oroliga rådjurskid sprang tvärs över vägen och jag hann ta den dåliga bilden ovan.
Men, kan detta få ett slut? Icke, efter ytterligare några meter hördes återigen något och jag vände mig om. Där kom hunden farande igen, nu i motsatt riktning. Strax därefter kom en orolig matte kom ut från dungen. ”Letar du efter en rådjursjagande vit hund?” Eftersom så var fallet visade jag hundens sprinterriktningen. Hon log skamset, tackade och rusade sedan iväg. Då gick jag. Igen. Utan uppehåll. God morgon.
2 kommentarer:
Livet i förorten är fyllt av spännande grejer!
Det är ju det va :)
Skicka en kommentar