En finne i röven

Sommarens semester var fantastisk. Den bästa Sverigesemestern jag haft på rysligt länge. Kort och sammanfattningsvis kan den kan delas in i tre delar; skogen, havet och storstaden men med fokusering på skärgård. Och bad. Framför allt bad. Återkommer nog om det.

Men, i den här jävla skitvärlden får man ju inte gå runt och vara hundraprocentigt lycklig. Nej nej, icke icke. Man ska sättas på prov. Och inte vilka prov som helst utan dem från helvetet. Hårda bud med andra ord.

Allt började på vår bussresa mot ostkustens pärla. Där var temperaturen uppe i ungefär var-jag-över-80-bast-skulle-jag-döden-dö. Chaufförens humör var ett lysande bevis på att lite kyla skulle göra gott. Men, istället för att stanna till och se över sina kylande knappar bromsade han tvärt in och erbjöd mig att kliva av, vilket jag givetvis inte gick med på.

Men under denna 90 minuters enormt heta resa föddes troligtvis mitt prov från helvetet. Provet, som under en veckas tid, bestod i att stå ut med en enorm hårsäcksinflammation. I röven! Och dessutom väl placerad kring ena sittbenet. Under följande dagar levde jag med tre skinkor (varav en extremt öm), hade svårt att gå och fick med hjälp av tre till fyra kuddar lära mig att sitta vackert igen. Som vanligt var jag övertygad om att detta skulle leda till mig död men överlevde. Återigen.

När det var dags för en spritdominerande kusinträff var sjuksyster E tvungen att rycka in och lägga ett förband som tillsammans med två snabba öl fick mig att glömma bekymmer.

Trots detta kunde vackert väder, bad, trevligt sällskap och framförallt E ge mig en underbar semester där jag helt enkelt fick stoppa huvudet i sanden och härda ut. Idag lever jag som vanligt och klarar av min vardag på egen hand.