Aphex Twin-dag

Påsken

Påsken var toppen och galant. Inget härjade till släkt och familj utan egoistiskt nytänk utan tradition och påskmat. Vi stannade hemma, pysslade om varandra, ordade med praktiska saker i hemmet, lånade bil och for till IKEA. Vi köpte bland annat mörkläggningsrullgardiner till sovrum och datarum så nu kan man jobba hemma utan solbesvär. Vi fick ordning på en hel del vilket känns förbannat kul och bra.

Vi behövde de här extra dagarna och den gav mer än jag trodde. Så dags för latte nu och på´t igen.

E-post från kund

"X" vill bli retuscherad, han tycker att det är för många dubbelhakor och att han ”ser ut som en nöjd gös som nyss snott en abborre” Jag sa att det nog kan bli svårt att göra något åt…?

We are the robots

Helvete!

Det som inte fick hända hände. I flera dagar har jag suttit med en flashfilm till en stor internationell kund. Flashfilmen ska visas på en mässa. Viktiga grejer med deadline och skit. Idag var kunden på besök gällande ett annat jobb. Mitt flash-dokumentet var öppet och när kunden vill koppla in sin hårddisk med lite nya bilder råkade jag naturligtvis dra ut min egna externa hårddisk. Måste jag meddela att det var just där min flashfil var sparad? Joråsattejävlasamhälle.

Precis då jag drog ut min externa hårddisk hade jag inte förstått vad som egentligen hade hänt. Jag kopplade glatt i min hårddisk lite senare och satt mig glatt till rätta för att fortsätta jobba med flash-dokumentet. Det gick inte att spara eftersom originalfilen inte kunde hittas. Det var totalt omöjligt att återskapa, kopiera eller på något annat smart vis rädda filen. Knaaark!

Fy fan vilken fredag. Min arbetvecka tar dessvärre inte slut idag. Jag tackar dock gudarna och lite mig själv för att jag gjorde en kopia för ett par dagar sedan så helt från noll behöver jag inte börja...men tillräcklig. Kunde det ändå inte varit torsdag idag.

Puh. Andas andas. Jag ska börja med att googla: "Recover +data +mac +tack" sen kanske jag drar till bolaget.

Lomhörd

Efter att min nära-döden-upplevelse förra helgen (läs förkylning) gick över så attackerade den i stället mina stackars öron. Det slog lock, svällde igen, värkte och jag blev rejält lomhörd. "Va sa du?", "Va?", "En gång till..." och "Nä nu hörde inte jag" var återkommande ord från min mun.

Jag fortfarande smått lomhörd men jag kan i alla fall sova på båda sidor utan värk vilket i sin tur ger en bättre sömn. Tryggt. Det här fick mig att förstå vilket handikapp det måste vara att höra dåligt. Men är liksom inte helt med. Allt låter så luddigt och man frestas av att stoppa in ett par ettöres och tända på för att få bort fördämningarna. Jag skippade det dock.

Turen och naturen har trots allt det onda givit mig en underbar flickvän som fått ett fantastiskt ryck att börja baka. Så, jag ska icke klaga. Lomhörd, något tjockare men ack så nöjd har jag klarat mig igenom helgen ganska så galant trots allt. Tack fina för fint bakat.

I morse tog jag en välförtjänt sovmorgon efter lite nattjobb i rummet bredvid av sött sovande E. Ignorerade som vanligt lite samtal innan latten var gjord. Drack med största njutning och hamnade raskt i hokus fokus. Strax blir det dusch inför kvällskundmöte.

Mac-virus!

Nörderi kostar

Efter att ha blivit ägare till en så fin espressomaskin såg jag fram emot att plugga på och bli en riktig kaffenörd. Idag klev jag spontant in på en relativt välsorterad köksbutik i närheten av Odenplan. Dags att spana in en så kallad "Tamper". En sådan som man pressar kaffet med. En snygg sak och hade därför tänkt mig kunna lägga ett par hundra SEK. Yeah right, för ett par hundra är man fortfarande i plastkategorin och sådant vill man ju inte ha. Då kan man ju aldrig bli en kaffenörd. Ju.

Smått nedstämd kände jag plötsligt att här blir ju inga affärer gjorde. I alla fall inte idag, "Ah okej, ja men då vet jag var ni har, ska hem och fundera lite. Viktigt det där med rätt tamper. Tjena". Ja fråga mig inte varför jag uttryckte mig så där men jag antar att jag inte kunde låta bli att få leka lite kunnig och kaffenördig. Kände rätt bra faktiskt. Och roligt.

När jag stod där och kände på vikt och form på dessa tampers så kände jag genast att passformen är otroligt viktig, vilket givetvis kostar. Jag ska fundera, kolla plånboken och återkomma i ämnet. 

Välkommen!

Den är här nu! Det var verkligen på tiden då vi lyxat oss med att helt enkelt ge fan att diska ett tag. Ett bra tag faktiskt. Så i kväll när E kommer hem blir det en premiärtur. Fy fan så underbart. Att man kan bli så glad över att så pass trist maskin som en diskmaskin. Men ack vad hon är vacker. Hon? Ja jag tror det är en hon. Återkommer om detta.

För övrigt fascineras jag alltid över dessa installatörer, reparatörer eller vad de nu kallas. Dagens hjältar var två tystlåtna finnar. Rutinerade, snabba utan små- och kallprat. Vår konversation, som började när jag öppnade porten, var enligt följande:

Jag: Tjena!

Installatör 1: Hej. Tar andra ingången.

Han menade att vi skulle gå till baksidan där han parkerat lastbilen. Han gick bara raskt förbi mig och jag hastade efter för att visa vägen.

Jag: Det är bara en trappa upp, där är hissen.

Installatör 1: Jo.

Jag: Går det bra den här vägen, kommer ni i mellan?

Installatör 1: Jo.

Installatör 2: Hej.

Efter cirka 5 minuter.

Jag: Behövs en sån där list upptill eller?

Installatör 1: Nej nej. Bara träbänk.

Jag: Ok!

Efter ett par minuter är det klara.

Jag: Gick allt smärtfritt?

Installatör 1: Jodå. En kråka här.

Jag: Ah fint, då är det bara att sätta igång att diska nu då.

Installatör 1: Jo. Hade, hejdå.

Hejdå handdiskning

Om cirka 5 minuter levereras vår nya familjemedlem. Det är fanimej så det pirrar i kroppen. Lite julafton.

SMS

"Hemleverans från Tretti

tisdag 4/3 kl 9.00-12.00

vi ringer 30 min innan

Fungerar det inte

ring 08-562 xx xxx"