I fredags morse, närmare bestämt klockan 07.30, var det dags för min yngsta lillebror med flickvän att föra sina gener vidare. Resultatet blev förbannat sött. En liten dotter på 3.170 gram fördelat på 49 centimeter. Allt gick enligt planerna trots fram- och tillbakaåkande med värkar hit och ditt innan lillan bestämde sig för att säga tjenahej. Detta firande jag, tillsammans med lillebror den äldre och brorson, med rödtjut och lego. En fantastisk kombination.
På väg hem från BB i vintervädret funderade min lyriske och krypkörande lillebror att slå på varningsblinkers och spänna fast en skylt på biltaket med texten "Värdefull last". Hemfärden gick dock galant och just nu ligger de mest och trivs. Familjen.
Jag är en stolt bror. Och farbror. Gånger två.
6 kommentarer:
Men åååh, så söt. Med hår.
Beatrix Vnunk & Linda: Söt så in i vassen men får nog inte se henne förrän om ett par helger.
För övrigt är du väl morbror också...!?
//Nils-Nimrod
Beatrix Vnunk: ja jag har ju även den äran. Jag och Nimme måste hänga mer, jag känner ju det.
Linda: ja men jag är ju fanimej till och med det. Ju. Inte illa ALLS.
Stora tjocka släkten.
Skicka en kommentar