Jag älskar att skriva men gör det på tok för sällan. Hinner inte. Tar mig aldrig tid. Ger mig aldrig tid och så vidare, med mera samt et cetera. Förvisso engagerar jag min själ en rejäl smula på min andra blogg, min käre Tumblr. Där jag förvaltar mitt bränsle och min dagliga dos inspiration och är snart uppe i 12.000 inlägg. Men, jag saknar verkligen denna blogg emellanåt.
Hur som haver och som en liten uppvärmning kan jag informera er (mina kära besökare i tusental) att jag med en barnslig förtjusning har börjat brodera. Precis som vilken tant som helst. Korsstygn förlänger livet, stressar mig en smula av och går utmärkt att kombinera med en pava tjut. Och givetvis gärna i sällskap av andra glada tanter, här har ni en. Så, min plan är nu att försöka föreviga mina barndomsförebilder från Nintendos fantastiska värld. Ni vet Kid Icarus, Super Mario, Mega Man och alla de andra hårt slitande figurerna. Allt i en digital och analog gåshudsframbringande harmoni. Helt enkelt.
Hur som haver och som en liten uppvärmning kan jag informera er (mina kära besökare i tusental) att jag med en barnslig förtjusning har börjat brodera. Precis som vilken tant som helst. Korsstygn förlänger livet, stressar mig en smula av och går utmärkt att kombinera med en pava tjut. Och givetvis gärna i sällskap av andra glada tanter, här har ni en. Så, min plan är nu att försöka föreviga mina barndomsförebilder från Nintendos fantastiska värld. Ni vet Kid Icarus, Super Mario, Mega Man och alla de andra hårt slitande figurerna. Allt i en digital och analog gåshudsframbringande harmoni. Helt enkelt.
