Av någon outgrundlig anledning dök sommaren upp i mitt huvud i helgen och jag begav mig genast ut och motionspromenerade. Två gånger. Under min första promenad (läs för böveln powerwalk) gick allt enligt planerna och jag höll mig till de områden jag har koll på.
Omgång två blev lite mer living on the edge då jag vek av på nya gator vilket gav oanade äventyr. Mitt i ovädret bestående av snöblandat regn fann jag mitt och E:s eventuellt framtida radhus- och villaområde. I virrvarret av förtjusning gick jag dock vilse. Ensam, blöt och förvirrad a la uteliggare lullade jag längs gator och vägar utan att egentligen veta om jag var på väg åt rätt håll. Tillslut borstade jag av mig skammen och ringde E som snällt fick lotsa mig rätt. Vad skulle jag göra utan E?
