En konstig start

Under min tid som ungkarl fick jag en välbehövd present av min käre mor. Vid hennes besök fick hon se mina stackars uttorkade blommor som jag sakta men säkert tagit död på. Till och med en kaktus vilket tydligen skulle vara svårt. Hennes lösning var en blomfågel som glatt började sjunga vid törst. Allt som oftast skedde detta på tidiga morgnar och den ger knappast upp förrän den fått vatten. Hur som haver har den varit till god hjälp och vi har med tiden fått en ganska bra relation. Växten där den bor växer lever och frodas som ingen annan. Men, efter alla år visade fågeln idag en helt ny funktion. I godan ro låg jag och snoozade när det plötsligt började kvittra i köket. Genast visste jag att om jag inte vattnade fort nog skulle jag antagligen bli vansinnig. Smått irriterad gick jag raskt upp men då blev allt tyst igen. Den nya funktionen hade fått upp mig. Dag att jobba. Mission completed.

Som vanligt igen

Vaknar av att E:s klocka ringer och efter någon snooze stiger hon upp. Jag somnar om. Vaknar igen av att E ska säga pusshejdå. Jag somnar om. Efter ett par snooze börjar jag tänka jobb och studsar upp. Borstar tänderna, lever på gårdagens kvällsdusch och tvättar ansiktet i kallt vatten. Vakna. Vakna. Lite roll-on, lite kläder och sen iväg mot t-banan.

Väl framme på Odenplan går jag raskt mot Coffeehouse by George. Där beställs av stor latte extra varm och tvingas småprata om semester, helgen eller något så hemskt som vädret. Mot kontoret. Låser upp alla lås och vecklar ihop gallergrinden. Kopplas samman min bärbara till skärm och i med alla hårddiskar. Startar datorn och lutar mig tillbaka med ett par goda klunkar latte. Dagen kan börja.