Tack älsk!

Idag för exakt tre år sedan träffades jag och E för första gången. Då blev det bio och sen en fin liten måndagsfylla. En dejt jag aldrig glömmer. Puss min älsk! Tre år är vuxenmycket och snart äger vi en diskmaskin ihop. Det är stort det.

Vi firade det hela med lite vardagslyx i tisdags. Vi såg Iron & Wine och innan det åt vi på ett hederligt gammalt favorithak, Bara Bistro Bar. En bra kväll helt enkelt. God mat, bra musik och världens bästa sällskap.

Igår var det en jobbig dag utan snus. Åkte till kontoret med diverse tuggummi men beslutade mig för att inte hålla på med nikotinfri snus. Det hela gick ju galant. Efter lunch åkte jag hem för att fortsätta jobba där och hålla mig undan från en sjuk kollega som vägrade åka hem. Väl hemma satt jag som ett spöka resten av kvällen. Inget tuggummi och ingen nikotinfri snus. Jag klättrade på väggarna. Ingen E i sikte då hon var på vift. Jag åt mat. Glass. Popcorn. Russin. Popcorn under läppen. Inge bra. Russin under läppen. Bättre.

Tillslut kom E hem med tuggummi och man fick umgås, prata och glömma snus för en stund. Idag är det bättre. Lite rastlös och virrig men jag klarar mig. Snart lunch, sen möte!

Iron and Wine (mobilblogg)

Morgonkvitter

Fortfarande ingen snus och det går förvånansvärt bra förutom lite komplikationer. Idag hände något jag trodde var omöjligt. Jag vaknade innan E. Där låg jag med öppna ögon och tänkte på snus. Att en åtminstone gissningsvis hög och lycklig människa satt i skogen och kvittrade, skrattade och skrek av lycka gjorde ju inte saken bättre. Jag klev upp och fick återigen användning för kikaren jag fått av pappa men utan resultat. Den skyhöga människa hördes enbart och jag hoppas det inte enbart var i mitt huvud. Efter en tid la han av, dog eller drog och i stället roade jag mig att ordna lite frukost till mig och E. E blev givetvis något chockad av att inte ha en koma-nisse liggande där då morgonklockan ringer. Hon blev dock nöjd med frukosten.

Idag har jag skrivit två offerter, haft ett telefonmöte och ett vanligt möte. Några koppar kaffe har inmundigats, en E-lagad matlåda samt och jobbat-på-bra-bulle. Som grädde på moset flyr vi fältet mot skogen i kväll dock med dator och jobbiga deadlines men lite miljöombyte gör mig förhoppningsvis kreativ och duktig.

Apropå fågelkvitter så är ju detta en riktigt rolig idé:

Miljonprojekt för fåglar

På Kulturhusets tak finns 768 bostäder och en lekplats för fåglar. Syftet med Eric Ericsons projekt är att samhällsanpassa fåglar.

Idag flyger fåglar omkring planlöst och fritt vilket är mycket beklagligt. Så länge fåglar är fria kan inte fåglarna samhällsanpassas och ta del av det moderna samhället.

www.birdprojects.com

Det som inte dödar härdar

Igår var man stursk nog att inta öl i goda vänners lag. Utan snus, utan nikotin. När arbetsdagen var slut orkade jag inte invänta mina vänner utan begav mig till närmaste sunkhak för att inmundiga en god kall en. Gudarna ska veta att det var god. Ljuvligt god. Och kall.

Den första ölen var ren njutning men sakta kom man in i fasen "jag har nu lite alkohol i kroppen så nu kör vi" och då ville en prilla krypa upp och lägga sig under läppen. Nej du djävul! Jag fick allt hålla emot till jag sakta och lite skamset la upp en nikotinfri rackare och livet kom tillbaka och mer öl beställdes in. Länge leve små tepåsar.

Idag är jag lite bakis, har massor att göra och tuggar nu tuggummi. Var på lunch med underbara E sådant hjälper. Länge leve E!

Lite lugnare

Fortfarande nikotinfri och idag känns det lite bättre. Inte alls samma ångest när morgonlatten rann ner men igår var en väldigt konstig och en ganska jobbig dag. Det blev två promenader som jag tror var ett försök i en flykt från mig själv. Två stora latte och två koppar kaffe slank ner. En hel påse tuggummin tog slut på några timmar och min effektivitet sjönk rejält.

Efter lunch, då glädjen att stoppa in en snus är skyhög, kom en kund på besök. I väntan på att min kollega skulle komma och ta mötet fick jag sitta och underhålla vår käre kund i några minuter. Några långa minuter. Kunden var trevlig, lättsam och pratsam. Dessvärre var min hjärna full av snus och jag förstod faktiskt inte alls vad han pratade om. Efter en liten stund av affärsprat blev jag yr och kunde varken fästa blicka eller sitta still. Min kollega stegade sedan genom dörren och jag flydde ut för att ta dagens andra promenad samt boka in öl till idag. Här ska härdas ordentligt.

Kaffe, data och sen då?

Jag vaknade ett par tre gånger i natt och det första jag tänkte på var snus. Fan då, inte trodde jag att det skulle bli en sådan hård start på mitt nya liv. Trots allt så sov ganska gott och kände mig utsövd när jag vaknade. Jag åt lite frukost och drog iväg till kontoret. Så här långt var allt under kontroll men när jag sedvanligt gled in på Coffeehouse by George så gasade suget igång. Väl uppe på kontoret då latten, så där vardagslyxigtextravarm,  stod fint bredvid mitt tangentbord och datorn startades upp så försvann meningen med livet. Morgonlatte, datorn på, kolla mail och kalender men sen då? Något väldigt viktigt fattas. Kan jag få något under läppen eller!? Jag vill liksom ut och gå eller vad vill jag? Äta? Leta efter tandpetare kanske? Eller vad ska jag nu göra för att kunna starta min dag? Jag chansar på att tuggummi, ett tips från sluta snusa-proffset E. Jag kilar. Häj!

Slutsnusat?

Fick eventuellt ur mig min sista snus för några minuter sedan. Nu är dosan tom det är väl lika bra att göra ett försök. Länge har jag pratat om och önskat att få ett slut på mitt nikotinberoende. Det är fanimej dags och jag ska göra ett helhjärtat försök. Från och med nu. Dock har jag ett litet stöd då även min kollega precis slutat. Så upp till bevis!

Strandpromenad (mobilblogg)

Arbetsavrundning

Jaha ja jul. Ska bli skönt och alla julklappar är är så gott som klara. Lite fint papper och rim sen kan man luta sig tillbaka, fyllna till lite och bara vara. Det blir tema landet i år. Först ut till östkusten där vi ska valla pappa, gulla katt, kirra käk och vara jultomte.

Trots min och mina bröders vuxna ålder har tomten inte gått ur våra liv, nej då hans finns kvar. Under de senaste jularna har det blivit lite av en tradition att fullast vinner priset att vara tomte. Brukar både kunna bli rätt underhållande och farligt då sluddrig koncentration i kombination med taskig simultan gör att paket börjar kastas ut för att på så sätt vinna tid och spara ork. Jag tror dock och hoppas att det blir lugnare i år. Då E har premiärjul i min familj i år så måste vi ju visa upp den goda sidan.

Efter pappajul blir det en sväng mammajul. Julmat i repris inklusive klapparna och sedan bär det iväg hem till E:s föräldrar. Återigen landet. Vi behöver det. Jag och E. Är man lantis så är man. Jag ser fram emot julen, ge bort klappar, umgås, skratta, vila och ro om sig själva och alla nära och kära.

Så till min ofantligt stora bloggpublik som jag underhåller så dåligt:

Ha en toppen och galant jul och fyllna till med stil natten till 2008 så ses vi snart. Häj!

"Jag får inge kaffe för ban"

En så underbar människa. Tobbe vill man ju ha som sin bäste vän. Utan tvekan.

Just nu: Kent! (mobilblogg)

Latteliv

Alla har vi små fula ovanor. Min heter latte. Morgonlatte. Jag svarar helst inte i telefon, har möten eller ens börjar jobba innan morgonlatten givit mig sin ljuvliga effekt.

Precis bredvid vårt kontor finns ett Coffeehouse by George. Lite onödigt dyrt men oförskämt nära till hands. Ibland (läs väldigt sällan) väljer jag att koka mig en kopp kaffe i stället men allt som oftast glider jag trött in varje morgon och säger: en latte att ta med tack.

Efter några veckors latteinköp kände jag mig så pass hemma att jag kunde ställa lite krav: en latte att ta med tack, gärna extra varm! Fjantljummen latte borde resultera i spöstraff.
Nu har det hela gått så långt att vi faktiskt börjat småprata vilket jag helst inte gör innan latten men det blir ändå en smått trevlig start på dagen.

Efter en längre tid krävdes det inte ens en beställning utan får numera höra god morgon, extra varm ta med va? och ibland har han redan påbörjat sitt arbete med latten innan jag hunnit ställa mig vid disken. Jag kan dessutom göra dem glatt förvånade då jag slår på med en frukost också.

Idag var det en snabb start på dagen och jag fick lov att kasta mig in på kontoret, utan någon som helst koffeineffekt i kroppen, för att skriva en offert i all hast som sedan skulle lämnas vidare. Klockan strax efter elva fick jag äntligen glida ner till George och hämta min latte. Ah men vad sen du är idag. Ja ja förlåt då. Extra varm. Ta med. Tack detsamma. Hej.

Kanske dags att införskaffa en espressomaskin till kontoret?

Musikalisk tortyr

Gatuspelemän i all ära men nu är gränsen nådd. I vissa fall kan det faktiskt vara riktigt trivsamt då en speleman står i t-banan eller på ett torg någonstans. Ibland ger jag till och med lite pengar för att visa min uppskattning och andra gånger glider jag bara trivsamt förbi. Nu befinner sig dock en ihärdig speleman (ibland två) på Odenplan precis utanför vårt kontor. Han musikaliska ljud studsar ihärdigt mellan husen och förstärks kraftigt då det sugs in i vårt eventuellt vädrande fönster. Han må vara duktig men hans playlist innehåller omkring tre låtar. När dagen är slut nynnar man tyst i huvudet på hans dagliga låtval. Det börjar bli tjatigt. Riktigt jäkla tjatigt. Vår skämtsamma punkt på agendan att ge den jäkel ett par tusenlappar bara han försvinner börjar sakta glida över till allvar. Förhoppningsvis tar kylan och vinter bort honom härifrån, ja kanske rent av kol på honom. Då han är borta hoppas att han beger sig till en ljudisolerad källarlokal för att åtminstone öva in lite nya låtar till nästa vår för det här håller inte längre.

Måndag (mobilenblogg)

Det är lite av ett ryskt kärnkraftverksväder idag och dessutom måndag. Dessvärre kom jag iväg sent och är fruktansvärt sugen på latte. Hala SL-spår gör mitt sug betydligt starkare. "Ingen påstigning på detta tåg."

Ofrivilligt vuxen

Vanligtvis brukar jag har lite problem med det här bete sig som vuxen medan jag i andra fall sköter mig galant. I morse var jag helt ofrivilligt duktig. Tanken var att somna in glatt igår kväll vid lagom tidpunkt för att på så sätt kunna kliva upp och satta lite fart med jobb. Det sket sig ju så klart.
Först fastnade jag framför SVT:s sena film "2001: A Space Odyssey". En helt fantastisk film men redan sedd ett antal gånger. Av med tv:n ner i sängen. Där låg ju hinder nummer två. Bok. Fastnade och kämpade med att hålla ögonen öppna tills boken attackerade mig genom en lagom smäll i ansiktet. Jag såg detta som ett tecken och somnade som ett ovaggat barn. Klockan alarmerade vid nio vilket i min värld är förbannat vuxen så här på en söndag. Låg dock och drog mig i cirka 20 minuter innan jag gjorde dödsrycket och klev upp.
Lullade runt i några minuter innan mitt arbetarbränsle var bryggt och klart. När jag satt mig vid min smarta dator upptäckte jag att den ställt om sig till vintertid. En timma vunnen och jag är helt plötsligt vuxen. Ofrivilligt. Inte ens en mamma med barnvagn har glidit förbi här utanför. Fantastiskt. Hokus fokus. Nu ska gräsänklingen fortsätta jobba.

Arbetsmusik just nu: "Kraftwerk - Minimun Maximun"