Ett lyckligt år

Ja, ett LYCKLIGT år! Ofta kan man erkänna att man är väldigt glad eller är på väldigt bra humör men de gånger men verkligen kan säga att man känner sig lycklig då är livet så där löjligt härligt. Livet har nu varit så där löjligt härligt i precis ett år. Ett år precis igår. Jag och E. Tillsammans. Att man kan trivas så här bra med någon hade jag faktiskt svårt att tro. Vi har så himla kul tillsammans och gör så mycket kul tillsammans. Vi trivs. Det här är på riktigt. På riktigt.
Jag var osäker, enormt singelanpassad och rädd då jag träffade underbara E. Hon kände det jag inte vågade tro på. Hon väntade, höll ut och visste att det var vi. Hon fick stå ut med en trög, fylleringade och undermedvetet förälskad singelkille. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga, rev alla hinder och allt blev så rätt. Kändes så rätt. Så underbart. Tack vare E. Tack E. Tack min underbara söt. Jag älskar dig och släpper dig aldrig. Puss!

Rubber Johnny

Egoistiska Egon inspirerade mig att lägga upp en skön musikvideo. Aphex Twin, som enligt rykten äger en stridsvagn, har alltid legat varmt om mitt electrohjärta. Kanske svårlyssnat för vissa, ljuvligt sköna ljud för andra. Jag gillar ljud jag. Det blir som grafisk formgivning i ljudformat. Sådant kan Aphex Twin. Häddå!

Havet (mobilblogg)

Nu sitter jag och E och njuter av havet. Nästan vindstilla och fortfarande ganska varmt. Jag skulle kunna somna här på bryggan. Om några timmar bär det av till Stockholm igen men innan dess ville pappa bjuda på kebab. Gud så gott!

Mobilblogg

Ha! Var bara tvungen att testa denna nyfunna funktion. Jag satt och försökte första mig på min nya mobil. Tog ett kort på mina döda balkongblommor och upptäckta att jag kunde skicka den till min blogg med text och allt. Fantastiskt! Så denna blogg är skriven från mobilen. Känn på den!

Jobba jobba jobba

Vem fan styr mitt uppdragsflöde? Det kan man verkligen undra. Han som nu styr detta måste vara smått sadistisk och inte speciellt förtjust i mig. I vissa perioder stryper han flödet rejält med stadigt grepp. Inte en chans till inkomstbringande kreativitetskör. Icke! När han låtit mig klättra på väggar och tak så släpper han loss denna tsunami av uppdrag. Givetvis ska allt vara klart vid ungefär samma tidpunkt, allt bara för att jävlas. Sicket svin! Hm, å andra sidan knallar ju denna jättevåg i hand med en ekonomisk uppgång vilket gör livet så mycket lättare. Uppgången ger mig möjlighet till att resa, köpa för dyra och snygga kläder, någon snygg pryl som man kan leka med plus ett antal trevliga krogbesök med mat och inklusive allt. Galant!

Uppdragen piskar snabbt igång min kreativitet och när man väl är inne i stimmet känns ju allt bara piggt, glatt och härligt. Man tackar för det och det är ju precis så jag vill ha det. Egentligen. Det gäller bara att dra på sig hörlurarna, sortera och fokusera.
I loopen (hatar det ordet) ligger: Tre webbplatser, en flashpresentation, foldrar, en broschyr, visitkort, mässmaterial och två logotyper. En trevlig blandning och mer är på väg in.

Lagom till avklarade deadlines flyr jag och E fältet. Flykten bär av till Budapest. Tre blir nätter i de centrala delarna. Kameran ska med och shoppingtarmen ska få sig ett uppåttjack. Vi kommer ha det så jäkla bra och dessutom får vi en liten revansch på en arbetsfylld sommar.

Nu ska jag tvätta för att förbereda en helg i lugnare tempo. Jag och E far till östkusten där vi ska titta på havet och känna lugnet. Hej.

Loa Falkman

Min käre göteborgarvän M är förbannat lik Loa Falkman. Det är något med läpparna. När en annan vän träffade honom för första gången sa hon: "Han är ju mer lik Loa Falkman än vad Loa Falkman är lik sig själv". Han blev ganska snabbt omdöpt och har nu fått heta Loa Falkman i många år. Kanske mot sin vilja. Kanske i blygsam förtjusning. Som formgivarjävel gillas det att glida in på Designtorget då och då. Man vill ofta köpa saker där men oftast är det lite för dyrt. Dock inte denna gång. Jag köpte ett par Loa Falkman-piller för 20 kr. Snart anländer ett anonymt brev till Göteborg.