2007-06-17

En suspekt inbjudan

Det hela började onsdagen den 30:e maj. Helt ovetandes kom jag, tillsammans med E, hem från jobbet. Som vanligt öppnades postfacket vid entrén. Plockade med oss posten och knallade mot lägenheten. Vi bläddrade igenom posten. Där fanns ett kort. En suspekt inbjudan. Till mig. Min obotliga nyfikenhet fick en nikokick och min hjärna började genast bearbeta kortet och dess innehåll. Det blev svårt att jobba. Sömnproblem och en del försök till forskning på nätet.



Efter några dagar började jag även spåna med vänner, nära och kära men ingen gav mig något avslöjande utan bara konstiga konspirationsteorier. Hade jag några ovänner? Varför fira min 31-årsdag? Varför just denna bild? Jay-Z? Konstigt.

Hur jag än analyserade detta kunde jag inte pussla ihop utformning till person. Det blev jobbigt, svårt men spännande. Till slut började jag sakta ge upp och min tro på något underlig försök till ett reklamjippo för Big Ben tog över. Men, något stämde inte riktigt. Vad skulle de tjäna på att bjuda dit bara mig?

Den 11:e juni kom ytterligare ett kort. Nu kändes det genast mycket mer personligt. Mer på riktigt. En bild på Sean Connery från filmen The Rock. Underligt. Vad hade dessa två bilder gemensamt och kände jag igen handstilen? Vem brukar eller brukade kalla mig Kenny Boy. Inte en aning.



Det är nu det spårar ur ordentligt. Via MSN gick jag loss med underligare teorier med en vän. Vi kom på att Jay-Z:s "tecken" är en diamant. Finns det inte en Bondfilm som heter "Diamonds Are Forever"? Jo visst finns det det. Och vem hade huvudrollen i den? Jo just det - Sean Connery. Blev vi bli klokare nu? Icke.

Mamma blev involverad och hon blev mer och mer övertygad om att det hela gällde en avancerad rånarkupp och bad mig hålla mig undan från Big Ben. "Jag tycker inte du ska gå dit. Det finns så många konstiga människor i Stockholm. Om du går ändå så se till att ha någon med dig". Så fick det bli. Min käre bror följde snällt med och vi satt i närheten av mötesplatsen. Några lugnade stora stark, nervösa skratt och misstänksamma blickar satt vi där. Inga snipers på taken? Varför åker den där moppen fram och tillbaka hela tiden. Gick inte den där mannen med mustasch precis förbi här?

Tiden var inne och ölen hade stärkt mig. Hej då bror, ringer sen. Med bestämda steg gick jag mot övergångsstället och plötsligt blev jag lugn. Lugnare. Där stod ju A. Ha, så klart det var hon som låg bakom, hon och en till plus att så klart E visste om alltsammans. Den jäkeln. E kan ju inte ljuga och A hade jag ju spånat konspirationer med. Självklart blev glad och väldigt törstig. Där gick vi nu skrattandes. Vilket pucko jag är. Viking Line, fler vänner anslöt sig men ingen E. Ja ja det här kommer bli en kul tripp. Ut på havet! Biljett och hyttkort sattes i näven på mig. Ses om en kvart. Kisspaus. Det knackas på dörren. Det måste vara en av dem som lurat mig med hytten bredvid. Icke. Där stod fina E. Glad och lite fullifan. Resan blev genast ännu bättre. Kram och puss älsklig. Nu jäklar blir det åka av.

Jag är fortfarande bakis men ack så kul det var.

4 kommentarer:

TORGNYSDOTTER sa...

Haha, extremt kul! Men vad var poängen med jay och sean???

Kenneth Grönwall sa...

Det var ju det som var det värsta ör det fanns ingen som helst tanke bakom. Bara valde ut några på måfå. Så får man väl inte göra!?

TORGNYSDOTTER sa...

Det är lysande! Jag ska sno idén. I princip borde man kunna driva folk till vansinne på det viset...

Kenneth Grönwall sa...

Ja det är det faktiskt. Det bästa vore att nästintill triva någon till vansinne. Tänk att göra såna här grejer under ett helt år och försöka tänka igenom lite så att allt hänger ihop.