Madeira vecka 34

Touch down

Hemkommen från helgens festligheter satt jag och E i godan ro och planerade vår semester. Plötsligt hördes väldigt suspekta och konstiga ljud utanför. Ut på balkongen och där upptäckte vi en luftballong som sakta flög alldeles nära vårt hus. Efter någon minut dök det upp en till och en till och en till. Sammanlagt var det fem luftballonger som var i behov av att känna mark varav en som inte riktigt hann gå ner där den hade tänkt sig. Var den hamnade har jag ingen aning om.

Kalsongmannen

I lördags var det dags för ett av årets två bröllop. Innan dess var jag under ett par veckor i jakt på en kostym med tillhörande skjorta, slips och skor. Det här med finskor (som i skor och inte kvinna från grannland) är ju inget vidare. Finskor är fanimej fula. Som en något ovuxen sneakerssnubbe som är glad in jeans och t-shirts var det svårt att hitta något som passade sig.

Tillslut lyckades jag hittat en riktigt snygg kostym på MQ men gav jag upp skorna och lånade ett par snygga, svarta bowlingskor modell Adidas av bror. Lite finskor, lite sneakers.

Väl på plats i bröllopsort upptäckte jag att det nog var lite väl små för en kväll med dans, sprit och fotograferande. Som tur är bodde jag och E hos mig käre far den helgen och han slet fram ett par skor från året då jag föddes. De funkade ju faktiskt hur bra som helst och allt blev frid och fröjd.

Bröllopet var helt fantastiskt fint och jag tog över 500 bilder under dagen, kvällen och natten. Kvällens festligheter, middag och dans blev otroligt lyckat och jag och E trivdes som få. Det dracks drinkar, öl och vin i det fina gamla socitetshuset alldeles intill hav och solnedgång.

Vid tvåtiden var det dags att dra oss mot nattbädden i friggeboden på pappas tomt. Finklädda och bortskämde med god mat och dryck tyckte vi att vi var värde en fin liten taxitur hem men tji fick vi. Liten ort och ingen taxi i närheten begav vi oss till fots mot säng och värme. Det var kyligt och lite kreativt tänkande krävdes för E:s överlevnad. Inom kort gick vi där, E med sin fina klänning inklusive min kostym och jag som kalsongman med skjorta och slips. Till slut var vi hemma, lite frusna, något nyktrare.

En bra helg och den åttonde helgen med aktivitet och festlighet. Trevligt så klart men nu ser jag fram emot kommande helg. Inga planer och lugn och ro. Minisemester.

Gul och blå

Kort och gott så river jag av ett par helger här och nu. Det här med lugna sommartider som formgivarjävel stämmer ju inte alls. Uppdrag i massor äter på mig men ska jag vara ärlig så kittlar det ganska fint trots vår hemska och tropiska värme på kontoret.

På midsommarafton var allt piggt, glatt och härligt. Helt ärligt kunde det inte blivit så mycket bättre. En favorit i repris och en start på en bra tradition. Skärgård, båt, tält, grilla, fylla och skratt. Kryddat med solsken och spegelblankt hav. Balsam för själen som man klyschigt att uttrycka sig.

Helgen efter for vi återigen ut till landet för att fira två 30-åringar i kombination med inflyttningsfest. Det hela blev ett lyckat kalas och spriten sjönk ner lite för lätt i strupen. Sent in på natten med runda dansande fötter tappade jag fullständigt greppet om vad som var upp och vad som var ner. Min balans rubbades. Min riktning blev okontrollerad och accelererande. Till min förskräckelse upptäckte jag i min höga hastighet att den dansvänliga altanen saknade räcke men fick dock tag på en rejäl träsoffa som vid tillfället inte vägde mer än en kudde. Ut över kanten, sakta flygande i luften med en träsoffa efter mig landade jag tillslut. Hårt. Ont. Aj. E och min andra danspartner vred sig av skratt vilket jag inte klandrar dem för men blev efter ett tag rundades skratten av då jag lyckades få fram orden "min fot".

Det blev att abrupt slut på festen och jag tappade gnistan men H, som även är sjuksyrra, konstaterade att inget var brutet. Gud så bra men dags för sömn.

Idag mår min fot ganska bra. Lite halt. Lite blå, lite gul med stänk av rött och lila. Sprit är fara för livet. Nu åter in i arbetsdimman, adjöken!