Kort och gott så river jag av ett par helger här och nu. Det här med lugna sommartider som formgivarjävel stämmer ju inte alls. Uppdrag i massor äter på mig men ska jag vara ärlig så kittlar det ganska fint trots vår hemska och tropiska värme på kontoret.På midsommarafton var allt piggt, glatt och härligt. Helt ärligt kunde det inte blivit så mycket bättre. En favorit i repris och en start på en bra tradition. Skärgård, båt, tält, grilla, fylla och skratt. Kryddat med solsken och spegelblankt hav. Balsam för själen som man klyschigt att uttrycka sig.
Helgen efter for vi återigen ut till landet för att fira två 30-åringar i kombination med inflyttningsfest. Det hela blev ett lyckat kalas och spriten sjönk ner lite för lätt i strupen. Sent in på natten med runda dansande fötter tappade jag fullständigt greppet om vad som var upp och vad som var ner. Min balans rubbades. Min riktning blev okontrollerad och accelererande. Till min förskräckelse upptäckte jag i min höga hastighet att den dansvänliga altanen saknade räcke men fick dock tag på en rejäl träsoffa som vid tillfället inte vägde mer än en kudde. Ut över kanten, sakta flygande i luften med en träsoffa efter mig landade jag tillslut. Hårt. Ont. Aj. E och min andra danspartner vred sig av skratt vilket jag inte klandrar dem för men blev efter ett tag rundades skratten av då jag lyckades få fram orden "min fot".
Det blev att abrupt slut på festen och jag tappade gnistan men H, som även är sjuksyrra, konstaterade att inget var brutet. Gud så bra men dags för sömn.
Idag mår min fot ganska bra. Lite halt. Lite blå, lite gul med stänk av rött och lila. Sprit är fara för livet. Nu åter in i arbetsdimman, adjöken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar