Musikalisk tortyr

Gatuspelemän i all ära men nu är gränsen nådd. I vissa fall kan det faktiskt vara riktigt trivsamt då en speleman står i t-banan eller på ett torg någonstans. Ibland ger jag till och med lite pengar för att visa min uppskattning och andra gånger glider jag bara trivsamt förbi. Nu befinner sig dock en ihärdig speleman (ibland två) på Odenplan precis utanför vårt kontor. Han musikaliska ljud studsar ihärdigt mellan husen och förstärks kraftigt då det sugs in i vårt eventuellt vädrande fönster. Han må vara duktig men hans playlist innehåller omkring tre låtar. När dagen är slut nynnar man tyst i huvudet på hans dagliga låtval. Det börjar bli tjatigt. Riktigt jäkla tjatigt. Vår skämtsamma punkt på agendan att ge den jäkel ett par tusenlappar bara han försvinner börjar sakta glida över till allvar. Förhoppningsvis tar kylan och vinter bort honom härifrån, ja kanske rent av kol på honom. Då han är borta hoppas att han beger sig till en ljudisolerad källarlokal för att åtminstone öva in lite nya låtar till nästa vår för det här håller inte längre.