Latteliv

Jag har blivit så duktig. Vaknar tidigt och går upp, hör och häpna. Visserligen kan det hela bero på att det är massor att stå i för tillfället. Flytt och allt vad det innebär plus en storm av jobb.

Efter att vecklat ut mig ur sängen så brukar jag vanligtvis piggna till relativt snabbt men väl på buss och t-bana börjar sömnen ta över igen. Det finns bara en lösning för mig då. Jag kastar mig in på Coffeehouse by George och får ur mig min vanliga fras "En stor latte att ta med tack!". Min hjärna behöver inte ens arbeta för att de orden ska komma ur min mun.

Den senaste tiden har jag nästan tyckt det varit pinsamt att handla där varje morgon eftersom det nästan alltid är samma person som tar emot denna enormt viktiga beställning. Så är det inte längre. Damen bakom disken har numera gjort saker och ting mycket lättare på morgonen. Hon säger min inövade fras med ett svagt frågetecken på slutet, allt jag behöver få ur mig numera är ett tack sen kan jag börja jobba igen.

För övrigt är jag så otroligt ivrig och lycklig att snart få bli sambo med underbara E i vår underbara lägenhet vid en underbar grönska. Allt är nästan packar och klart och även fast det är mycket projekt i loopen som det så hemskt brukar kallas glider det på ganska friskt framåt. Det går bra nu. Återkommer med flytt och samboliv. Häddå!