2008-04-16

No more Mr Tops guy

Sedan många år har jag ett lite udda beroende. Jag älskar att topsa öronen och gör det mer än jag har behov av. Det är ju så förbannat skönt men inte direkt något man pratar öppet om.

För några år sedan bodde jag på centrala Södermalm och käre bror bodde då bara ett par tre stenkast ifrån mig. Då hans badrum fick en fuktskada gled han förbi mig varje morgon för att låna dusch. Som kille (läs gärna man) använder man sällan papperskorgen i badrummet men var ändå ägare av en sådan med lock och allt. Det som kastades i denna var ju just mina kära tops och efter något år med daglig användning blir det ju ett gäng.

Min bror, som förhoppningsvis har en mer naturlig relation till tops, lånade denna morgonen en luddig kompis. Efter användning kastade han denna i min soptunna och blev bestörtad och nästan rädd. Min bror funderade givetvis vad i hela friden det kunde vara för fel på mig som var tvungen att använda så mycket tops.

Några vecokor senare öppnade jag mig och berättade om mitt beroende. Vi skrattade gott och jag fortsatte med min tillsynes ofarliga drog.

Min årliga vårförkylning slog till för några veckor sedan. Jag däckade i ett par dagar men sen var det hela överstökat. Trodde jag. Förkylningen packade ihop och flyttade in till mina öronen. Lomhörd värk och vätska. Inte särskilt mysigt. Alls. Efter någon vecka kändes mina öron bra igen. Men bara i några dagar. Det blev en argsint comeback och nu fick då bli ett läkarbesök.

Doktorn gav mig den där stränga fröken-blicken när jag berättande om mitt topsbehov. ”Ja men det är ju så skönt ju”. Hon skrattade lätt till men sedan förklarade hon vuxet att så får man icke göra. Man ska egentligen inte ha några typer av redskap i örat alls. Det irriterar huden och blir lätt infekterat allra helst i kombination med en vårförkylning. Mina diagnos är alltså: hörselgångsinflammation. Hon gav mig ett recept på en klibbig vätska som ska droppas in i öronen. Jag hoppas verkligen det hjälper för jag hör fanimej ingenting.

Så, inga mer tops för mig inte. Nu lunchpromenad.

8 kommentarer:

torgnysdotter sa...

Bra, vännen, förlös! Låt det komma ut. Jag finns här som stöd. Och kanske kan vi prata om mig och nässprayen också...?

Kentson sa...

Ja dte känns så skööönt. Fatta, inget rökande, inget snusande och nu inget topsande. Jag är ju lite ev en renlevnadsmänniska :). Närspray verkar livsfarligt men det finns avvänjningskliniker för sånt där har jag hört.

egon sa...

haha, du är så duktig! men jag kan inte låta bli att undra och fråga: inte tömma papperskorgen på hur länge sa du?

Kentson sa...

Haha jag vr ju sån där ungkarl då vettu. Kunde ju inte sådana grejer. Dessutom var den ju inte full = onödigt slit bara :)

Anonym sa...

Men stackar dig! Utan tops, inget liv, som jag brukar... tänka. Har också hört att ingenting mindre än en armbåge får komma in i örat. Själv topsar jag gärna morgon o kväll om tillfälle ges. Inbillar mig att det gömmer sig en hemlig G-punkt där inne för det är ju sååå skönt. Även barnen får något simmigt i blicken o sitter blickstilla när man topsar, så uppenbarligen en ärftlig faktor. Hoppas dina gångar repar sig snart så du kan topsa iallafall lite, lite grann, bara nån gång på helgen sådär! HiHi! //Ida

Kentson sa...

Nä det där med armbågen fick jag återigen höra från doktorn. När jag väl blir bra ska jag nog ta och topsa varje fredag...kanske till ett glas rött för att lyxa till det hela :).

e r i k a sa...

Jag har hört att man inte får ha något större i örat än en armbåge. Jag funderar dock ofta på om en armbåge skulle gå in i örat alls. Börjar bli dags att prova snart.

Kentson sa...

Det har jag med hört och fick höra det igen hos läkaren sist men jag håller med, måste ju kännas väldigt olustigt med en armbåge i örat faktiskt. I fall du testar får du gärna dela med dig av dina nyfunna kunskaper.