I fredags klockan 07.40 satt jag smått nervös i ett otryggt väntrum för en träff med käftis. Mitt första besök på mer än 10 år (förutom mitt tidigare trauma). Och ja jag vet, det är illa och jag har inte mycket till mitt försvar. Men man kan alltid säga ”bättre sent än aldrig”.
I mina tonår kilade jag rätt stadigt med en större sällskap av tandläkare eftersom jag, som så många andra, fick mina tänder finjusterade med diverse byggställningar. Detta gjorde mig dessvärre inte särskilt härdad och tålig. Icke sa Nicke. Efter att tandställningarna åkt ut sa jag vänligt men bestämt upp bekantskapen. Tack och lov med några års avrundning men det tog dock slut. Att kalla det hela tandläkarskräck är väl att ta i men jag har tidigare ogärna gjort spontana besök hos dessa människor.
På senare år har jag dock känt att det varit dags för ett litet besök. Som gammal rökare och snusare så är det nog ett och annat som behöver fixas. Turen var på min sida och jag fann en tandläkare på bekvämt avstånd. Vuxet tog jag tag i det hela och ringde. Jag fick en lämplig tid och någon dag senare hamnade en hälsodeklaration i brevlådan som skulle fyllas i. Bland annat kryssades dessa rutor i: ”Rädsla”, ”Skam” och ”Ekonomi” men tänk inte på det.
Väl där var ju alla otroligt förstående, trevliga och jag kändes mig snabbt både lugn och trygg. Det var ju fina människor det där som ville mig väl. Han pickade och hackade medan han fick ur sig skumma formler, så som: ”A1, en 7:a, B3, en 6:a”. Det visade sig att jag var en talangfull jävel och hade lyckats odla fram sten!? Det var en så pass fin odling att ordet ”sten” kändes en aning fjuttigt. Vi snackar berg och med ett inflammerat tandkött. Såklart. Men, trots detta så hade jag inte ett enda hål. Tryggt.
Några dagar senare var det dags igen, nu hos tandhygienisten. På grund av mitt berg var det besök ett av sammanlagt fyra. Idag hade jag mitt andra besök och hade smart nog förbeställt en rejäl bedövning för en mer avslappnad timme med borr, sprängning och skrap. Allt gick bra och jag är så otroligt glad, nöjd och lite fånigt stolt för att jag fick arslet ur. Nu ska mina tänder vårdas ömt, var så säkra.
PS. För övrigt hatar jag ljuden av den där jävla sugen. Jag ryser i hela kroppen och jag frågade snällt om den verkligen behövdes.
2 kommentarer:
Vore ruskigt flott med lite före- o efterbilder. Har nämligen gått o tryckt på det där samtalet i x antal månader nu o är i stort behov av lite inspiration! Du var bra som ringde tycker jag! Jag är dålig! Trevlig helg! //Ida
Haha ja det skulle jag fan tänkt på...jag kanske kan köpa loss rötgen-bilden av dem och sen ta en ny när allt är klar?
Skicka en kommentar