Tidigare skrev jag stolt om att jag börjat springa i elljusspåret vid oss. Detta har fortsatt och det är fortfarande fem-kilometersspåret som gäller och mitt mål är detsamma; att ta mig runt non-stop.
Idag, innan lunch, kom jag ett steg närmare. Från att ha krigat mig fram till två-kilometersstrecken, och därefter växlat med gång och spring, fick jag idag övernaturliga krafter och löpte glatt (nåja) fram till 3,5 km-gränsen.
För alla er rutinerade spårspringare som inte låter er imponeras det minsta vill jag bara meddela att den, i min värld, är något historiskt.
4 kommentarer:
Jag känner att jag måste berätta att jag beslutade mig för att springa i går. Jag hatar att springa. Gör det aldrig. Det är två år sen sist. Jag bestämde mig för att det bara handlar om att vilja. Jag sprang 7km. Skittrist. Jag kommer inte att vilja igen på minst ett år.
Sen drack jag motsvarande mängd sprit på kvällen och har jämna delar tränings- och huvudvärk.
Balans.
Haha men ja du kan ju lugna dig med att eftersom jag inte ens kan springa nons.top på 5 km så är det ju faktiskt jag som behöver springa och inte du :). Drick din sprit du och var glad :) så balanserar du upp mig med...på något vis.
så fantastiskt roligt inlägg och jag kan verkligen se dig där i grimstaskogen flåsandesi backarna. kämpa på!!
säg till E att vi måste dricka öl allesamman när jag ansluter efter den 4 aug! jag ska tom ringa och spika ett datum snarast, ni verkar ju ha mycket på gång.
Ja det är fan inte helt lätt att ta sig runt på springade fot vill jag lova...men det går ju iaf bättre och bättre.
Klart vi ska sdricka öl, ska medd. E på stört :)
Skicka en kommentar