Goda grannar

Som sagt, ytterligare en jobba-hemma-dag med tvättstuga. Tvätt från tidigt 07:00 till sena förmiddagen klockan 10:00. Inga problem. Skönt att komma upp i tid. Efter att laddning nummer två var i maskin och laddning ett svettades i tumlaren gick jag tillbaka till lägenheten och datorn. Jag fick en hel del gjort. Mailsupport, fortsatt offertskrivande och ett par bloggar samt några smöriga kundsamtal. Härligt. Mysigt.Trevligt.

Strax innan lunch slog det mig plötsligt ”Fan, tvätten...”. Jag kastade mig ner till tvättstugan och eftersom endast den inbokade kan komma in fick jag skamset vänta. I tristessen tog jag några varv runt huset och när jag kom tillbaka stod dörren öppen. Jag gick in, log försiktigt, bad om ursäkt och kom med ärliga bortförklaringar. Hon sa inte något men log snällt och nickade. När jag sedan spanade in min tvätt upptäckte jag att denna, fantastiska, kvinnan hade tumlat all min tvätt samt vikt min första laddning och stoppat i den traditionella IKEA-påsen. Vem gör sådant!? Jag blev självklart otroligt glad och tacksam men hade ingen aning om hur jag skulle kunna tacka henne. Det visade dessutom att hon knappt förstod ett ord svenska och det enda hon leendes sa till mig var: ”Italienska”. Då försökte jag i stället ta hela mitt tacktal på engelska i kombination med några enkla svenska ord. Smått frustrerad och bockandes tog jag sedan mitt pick och pack och gick hem. Men, det kändes så fel. Jag kan omöjligt bara säga tack och gå. Omöjligt. Ut i köket och hämta en flaska rödvin och sen ner igen. En pava rött lyckorus är inte mycket det heller men bättre än ett svenskt tack. Hon blev, som tur var, glatt överraskad.

Nu kan jag fortsätta leva som vanligt igen.