Konserten var otroligt bra. Det var lugnt, vackert och country. Kvinna kan ju sjunga och gav mig gåshud titt som tätt. Det är ju något speciell med kvinnor och gitarrer. Det bara är så. Det märktes dock att publiken var modell äldre då ståplatsgolvet hade förvandlats till sittplatser. Framför oss satt två fyrtiotalister, man och hustru, och diggade torrt. Mannens taktkänsla var inte som dem borde och diggandet liknade mer små orytmiska skakningar. Nåväl, de var ju trots allt där och njöt.
Det som gillas med kategorin country är ju att hur stora artister än må vara så ger de känslan av att de lika gärna hade kunnat spela på ett ålderdomshem med samma känsla. Scenen krymper och det blir liksom lite hemma-hos-känsla av något slag.
6 kommentarer:
fan, vad mysigt det lät!
Att det var :)
Förstår vad du menar, var på Tomas Ledin och det ingav precis samma känsla. Ingenting går upp mot en härlig musikkväll, gärna med några lattar nära till hands.
Lattar funkar till precis allt, så sant som det är sagt. Är ju ingen Ledin-fan men en härlig musikkväll är en härlig musikkväll oavsett musiksmak :)
Åh.
malin: minst sagt :)
Skicka en kommentar