Äggfascination

Färg och form har alltid varit en stor del av mitt liv. På ett eller annat sätt. Redan som barn kunde jag fascineras av formen på en leksaksbil, ett udda omslag på en bok eller en vacker sten. Så nu vid påsk blir jag påmind av en annan lite udda fascination, nämligen självaste ägget. Jag har alltid älskat formen och känslan av att hålla i ett ägg. Ett vanligt hönsägg. Formen, strukturen och färgen är liksom perfekt. Fulländat. Typ.

Problemet är, och har alltid varit, att jag hatar smaken av ägg. Allra helst kokta. Det ger mig rysningar bara att skriva om det. Men, som ett äggfascinerat barn vägrade jag inse detta. Så vid varje påsk förträngdes mitt smakhat och ett inmundigande försök iscensattes men utan några som helst framsteg. Ett kokt ägg utan skal gav mig, bara genom ett försiktigt litet pet, kväljningarna. Jag nästintill kräktes. Udda unge.

Hur som haver tror jag mig veta var denna äggfascinationen kommer ifrån. Som liten skit, kanske fem, fastnade man ibland trött framför tv:n och dess utbud. På den tiden fanns enbart två kanaler så man fick helt enkelt ta det som fanns. Just denna dag hade, med största säkerhet, Utbildningsradion valt att visa ett program om konstverket ”Den nyfödde II” (även kallad ”Ägget”, se bild) av konstnären och skulptören Constantin Brancusi. I programmet diskuterade och analyserade kostverket rejält på djupet och jag satt som fastklistrad. Bilden av denna skulptur sitter sedan dess fast i hjärnan och blir säkerligen hålla sig kvar.

Glad påsk vettja!