Jag kan fascineras av dessa underliga och sunkiga kvarterskrogar och ibland frestas jag att sätta mig ensam i ett hörn och bara studera hakets sköna stammisar. Fördomsfullt är 91:an ett hak med törstiga och lite trasiga människor. Här skulle jag varken beställa mat eller eller dricka öl från tapp. Att jag dessutom finner en rullator något felparkerad utanför säger ju en del förstås. Ändå kan jag inte låta bli är smygtrivas bland dessa människor. Dock utan kontakt, helst på avstånd och under en kortare tid. I min hjärna borde dessa ställen, sorgligt men sant, K-märkas. Klockan är strax efter klockan 17 men grabbarna grus är redan högljudda och har redan utropat könsord. Tanten med rullator har avslappnad blick. Nu är min öl snart slut och det är dags att bege mig hemåt efter denna oerhört kulturella stund.
2 kommentarer:
Det känns tryggt att veta att du är ute och stöder och bevarar kulturen. En insats för Sverige.
Ha, vad bra :). Jag kan inte låta bli att älska sånt där. En öl och bara sitta och betrakta. Det är ju fan sjukt underskattat men det finns ju fler världar att upptäckta.
Skicka en kommentar