HIV-negativ

Efter 30 började det hända saker med min kropp. Innan var jag aldrig bakis och var nästan aldrig sjuk. Medicin var aldrig något jag trodde på och hade innan 30 inte tagit mer än 4-5 tabletter Alvedon. Trots detta rökte jag som en borstbindare, snusade och festade jag betydligt mer än nu. Nu efter 30 är jag betydligt svagare. Oftare sjuk, tål inte sprit, buken börjar puta ut och mina kreativa uppe-sittar-nätter och nästan ett minne blott. Trots att dessa svaghetstecken pågått i ett par år nu så vägrar jag acceptera det. Blir jag rejält förkyld eller få annan åkomma så det inte på grund av min svaga ålder utan måste givetvis vara något mer allvarligt. Det kan, och har stundtals även varit, cancer, diabetes och HIV. Med tiden har detta eskalerat något och till slut fick E nog. För att åtminstone kunna avfärda en dödlig sjukdom bokade hon i ett enkelt litet HIV-test som gjorde förra veckan. Igår var det dags för provsvar och efter mitt besked skrev jag detta sms till Torgnysdotter:

Kära Torgnysdotter, som du vet har jag haft HIV ett tag men idag fick jag mitt provsvar och det hade gått över. Jag är frisk helt enkelt. Allt är såklart E:s förtjänst och vi har precis druckit en öl för att fira självaste livet. Ska nu bli blodgivare och rädda lite barn som tack.

Jag blev otroligt lycklig över mitt besked eftersom jag minuterna innan provsvaret var skräckslagen, kallsvettig och helt övertygad att livet nu var över. Pinsamt men ack så sant. Så till alla er som varit lika fåniga som jag, så iväg och kolla er. Det en smidigt, enkelt och dessutom gratis.