Idag, precis som alla andra dagar, gled jag in på Espresso House och ställde mig i kön värd att stå i. Framför mig stod den äldre damen som alltid har egen termomugg med sig, samt en kostymman.
Detta sades:
Damen: Tack snälla för att du räddade min dag igår!
Baristan: Din väska ja, det var en annan kund som lämnade in den.
Kentson: Ha ja det var ju faktiskt jag. En blå liten väska va?
Damen: Ja precis. Åh då får jag tacka dig direkt, tack snälla du!
Kentson: Så var lite så.
Kostymen: Jag får en känsla av att ni är stammisar. Trevlig stämning.
Damen & Kentson: Ja det är så gott kaffe här.
Baristan: *gör peace-tecken*
5 kommentarer:
Jag vet ingen som blir stammis så jävla lätt som du heller. Undrar om det har att göra med ditt livsnjuteri ;) Puss
Haha kanske men det är mycket lättare att vara stammis på ett kaffe-hak än tjenis eftersom jag inte är så pratglad innan latten. Ska vi bli vänner är de helt upp till dem känner jag nu :)
Tjickarackawacka...och lite fredag på det vettu. Häj!
gud så underbart! jag blir rörd! och jag vill verkligen veta vad sl svarade, helt otroligt ju.
Haha, ja det är vackert :). Lovar att återkomma med deras svar. Helt otroligt.
Skicka en kommentar